fredag 7 maj 2010
Nya tag...
Vad diskussioner kan bli fel när det är om känsliga ämnen. För min del är fg inlägg bortblåst och positiva tankar befinner sig i min lilla skalle. Jag blir ofta väldigt exalterad och engagerad snabbt i saker jag tycker är fel och alltid inte som jag tycker men diskussioner är till för olika åsikter och det står jag helt bakom. Dock kan vissa diskussioner vara mer känsligare än andra och det gör att man tar mer åt sig saker. Man läser meningar olika och tolkar innebörden på sitt eget vis. Vill bara säga att jag är så tacksam för alla peppande och värmande ord. De tar jag verkligen till mig men kan även ibland för mig vara svårt att realisera. Vill gärna prata bort komplimanger....
Nu är denna diskussion punkt för mig och jag är vid samma mod och känslor som innan. Nu kämpar vi på!
torsdag 6 maj 2010
En kort, lång vaken natt
Morgonpromenaden avklarad, jätteskönt och välbehövligt efter en lång liggavakenochtänkanatt....nja visserligen blev den inte så lång, la mig ca 00.15 och gick upp 04.15 men det hann snurra många tankar dessa få timmar. Har ju tidigare berättat att jag går på Xtravaganza och det innebär ju att man antingen dricker soppor på helfart eller altinerar mat och soppor på halvfart. Detta är en metod som just nu fungerar alldeles utmärkt för MIG! Observera MIG för detta är mitt val! Ämnet vikt är ju ett mycket debatterat ämne och ett ämne som får människor att tro sig få tillåtelse att både klanka, se ner, trycka ner och mobba andra MEDMÄNNISKOR! Så har det säkert alltid varit och med trångsyntheten och avundsjukan i världen kommer det säkert alltid att förbli.
Läste sent i går kväll en av mina favoritbloggar Ellabellabus och där diskuterades detta ämnet. Missuppfatta mig nu inte för jag tycker att det skall finnas och håller ofta ett högt tak för diskussioner men en kommentar gjorde mig besviken, ledsen och fundersam. Alla har rätt att tänka och tro vad som är bäst för sig själv och sin familj och de val man gör får man stå för. Däremot inte sagt att det val jag gör skall även andra göra.
Att gå ner i vikt är ju egentligen en enkel ekvation: Att göra av med mer än vad man tar in! Eller hur, det är vi säkert alla med på. Men hur många är vi som ständigt gör detta? Av en eller annan anledning finns ju vi som har lättare att gå upp och svårare att gå ner. Fick en mycket trevlig kommentar av en undersköterska på mitt jobb ang min viktminskning och samtidigt en följdfråga om vad som hade gjort att jag gått upp så mycket i vikt. Kändes helt rätt att förklara i detta sammanhang att innan jag fick barn ledde jag flera gympingpass i veckan, sprang från Nättraby till mitt jobb på sjukhuset etc. Sen skulle vi försöka bli fler i familjen...det visade sig att jag inte hade någon vidare äggproduktion så vi skulle med medicinsk hjälp producera fram dessa. Flera år av starka hormonsprutor och tabletter men kraftig viktuppgång som följd blev min present! Nu var jag visserligen ironisk för de allra största gåvorna var först 2 underbara små flickor med 6 års mellanrum (och 100 tals medicineringar)! Jag ångrar inte ett kilo på min kropp istället för dessa ljuvliga varelser. Lilla Märta kom av bara farten och är precis lika älskad som dom andra 2. När hormonbehandlingarna var slut tappade man ju inte vikten som ett brev på posten utan 3 graviditeter gjorde ju sitt till.....Har alltid varit aktiv och engagerande som person och min vikt har inte ofta hindrat mig från att vara detta men för att mina barn skall få ha sin mamma länge till och för att jag inte skall behöva få komplikationer pga av övervikt tog jag beslutet att prova Xtravaganza. En magsäcksoperation har för mig aldrig varit ett alternativ pga av egna känslor inför detta, däremot inte sagt att jag inte respekterar eller tycker det är ett bra alternativ för dom som bestämmer sig för det! Bara man gör något åt sin situation som passar en själv och att man får tillfredställelse i det är ju viktigast. Jag skulle aldrig varken på blogg eller i andra forum lägga värderingar på andras val ang detta!
Till det som fick mig att ligga vaken och tänka i natt var en kommentar ang hur barnen skall ta det om man satte sig till bords och drack sin soppa utan att själv äta den mat man lagat. Ja, jag äter inget men jag lagar all mat som tidigare, jag bakar med mina barn, jag handlar som innan men i min hjärna har en process startat om hur jag vill och kan ha det i framtiden. För mig behöver det bli snabba resultat, för att sedan under resterande tiden av mitt medlemskap kunna få råd och stöd i hur jag på bästa sätt håller igång det hårda jobbet att hålla min vikt! Snabba eller lånsiktiga resultat kommer ändå att komma till den punkt där du skall hålla din vikt och det jobbet kommer ingen ifrån hur man än gått ner. Det sitter i hjärnan och i tankarna och där finns ingen genväg! Mina barn undrade i början vad jag gjorde och varför och mina tankar och kunskap om barn är att man skall vara rak och ärlig. Det går inte att unvika vissa ämnen och barn är mycket mer medvetna om allting runt omkring än vad vi föräldrar kan ana. Ingen skall tro att mina barn ser mig på ett annat sätt än vad jag är och hur jag ser ut. MEN mina barn älskar mig för den mamma jag är för dom utan förbehåll för vikt, längd, hårfärg eller vad nu våra komplex kan vara. Mina barn är mycket stolta över det jag gör (och jag över allt som dom gör...nja, inom vissa gränser ;) och dom förstår efter många förklaringar från mig vad jag gör och varför. Dom tycker inte det är konstigt och Lovisa har gett mig så fina kommentarer och en av dem som jag blev mest glad för var att sedan jag började med sopporna har jag blivit som en riktigt husmor. Jag stod och gjorde egna hamburgare och bröd och denna kommentar värmde på olika sätt. Mest för att hon uppmärksammar och även för att jag fick ett bevis för att min tankeprocess för kommande "liv" har satts igång.
Ja, jag har gått ner 30 kg på 3 månader. Ja, det har gått snabbt. Ja, jag har mina funderingar om hur bra det egentligen kan vara. MEN jag ångrar inte mitt val, för det är mitt och min bstämda åsikt är att det allra bästa är att man gör något åt saken, att man själv trivs med sitt beslut och att man känner att man mår bra! Vill bara säga TACK till alla er som stöttar och hejar på mig men jag vill också bespara mig alla era kommentarer bakom ryggen. Där ser jag bara en stor avundsjuka över något man inte klarar av att ta tag i själv.
Nu har jag fått ur mig säkert 2 kg till så hörni som tycker att snabb viktminskning inte kan vara något att ha....Tack för hjälpen!
Läste sent i går kväll en av mina favoritbloggar Ellabellabus och där diskuterades detta ämnet. Missuppfatta mig nu inte för jag tycker att det skall finnas och håller ofta ett högt tak för diskussioner men en kommentar gjorde mig besviken, ledsen och fundersam. Alla har rätt att tänka och tro vad som är bäst för sig själv och sin familj och de val man gör får man stå för. Däremot inte sagt att det val jag gör skall även andra göra.
Att gå ner i vikt är ju egentligen en enkel ekvation: Att göra av med mer än vad man tar in! Eller hur, det är vi säkert alla med på. Men hur många är vi som ständigt gör detta? Av en eller annan anledning finns ju vi som har lättare att gå upp och svårare att gå ner. Fick en mycket trevlig kommentar av en undersköterska på mitt jobb ang min viktminskning och samtidigt en följdfråga om vad som hade gjort att jag gått upp så mycket i vikt. Kändes helt rätt att förklara i detta sammanhang att innan jag fick barn ledde jag flera gympingpass i veckan, sprang från Nättraby till mitt jobb på sjukhuset etc. Sen skulle vi försöka bli fler i familjen...det visade sig att jag inte hade någon vidare äggproduktion så vi skulle med medicinsk hjälp producera fram dessa. Flera år av starka hormonsprutor och tabletter men kraftig viktuppgång som följd blev min present! Nu var jag visserligen ironisk för de allra största gåvorna var först 2 underbara små flickor med 6 års mellanrum (och 100 tals medicineringar)! Jag ångrar inte ett kilo på min kropp istället för dessa ljuvliga varelser. Lilla Märta kom av bara farten och är precis lika älskad som dom andra 2. När hormonbehandlingarna var slut tappade man ju inte vikten som ett brev på posten utan 3 graviditeter gjorde ju sitt till.....Har alltid varit aktiv och engagerande som person och min vikt har inte ofta hindrat mig från att vara detta men för att mina barn skall få ha sin mamma länge till och för att jag inte skall behöva få komplikationer pga av övervikt tog jag beslutet att prova Xtravaganza. En magsäcksoperation har för mig aldrig varit ett alternativ pga av egna känslor inför detta, däremot inte sagt att jag inte respekterar eller tycker det är ett bra alternativ för dom som bestämmer sig för det! Bara man gör något åt sin situation som passar en själv och att man får tillfredställelse i det är ju viktigast. Jag skulle aldrig varken på blogg eller i andra forum lägga värderingar på andras val ang detta!
Till det som fick mig att ligga vaken och tänka i natt var en kommentar ang hur barnen skall ta det om man satte sig till bords och drack sin soppa utan att själv äta den mat man lagat. Ja, jag äter inget men jag lagar all mat som tidigare, jag bakar med mina barn, jag handlar som innan men i min hjärna har en process startat om hur jag vill och kan ha det i framtiden. För mig behöver det bli snabba resultat, för att sedan under resterande tiden av mitt medlemskap kunna få råd och stöd i hur jag på bästa sätt håller igång det hårda jobbet att hålla min vikt! Snabba eller lånsiktiga resultat kommer ändå att komma till den punkt där du skall hålla din vikt och det jobbet kommer ingen ifrån hur man än gått ner. Det sitter i hjärnan och i tankarna och där finns ingen genväg! Mina barn undrade i början vad jag gjorde och varför och mina tankar och kunskap om barn är att man skall vara rak och ärlig. Det går inte att unvika vissa ämnen och barn är mycket mer medvetna om allting runt omkring än vad vi föräldrar kan ana. Ingen skall tro att mina barn ser mig på ett annat sätt än vad jag är och hur jag ser ut. MEN mina barn älskar mig för den mamma jag är för dom utan förbehåll för vikt, längd, hårfärg eller vad nu våra komplex kan vara. Mina barn är mycket stolta över det jag gör (och jag över allt som dom gör...nja, inom vissa gränser ;) och dom förstår efter många förklaringar från mig vad jag gör och varför. Dom tycker inte det är konstigt och Lovisa har gett mig så fina kommentarer och en av dem som jag blev mest glad för var att sedan jag började med sopporna har jag blivit som en riktigt husmor. Jag stod och gjorde egna hamburgare och bröd och denna kommentar värmde på olika sätt. Mest för att hon uppmärksammar och även för att jag fick ett bevis för att min tankeprocess för kommande "liv" har satts igång.
Ja, jag har gått ner 30 kg på 3 månader. Ja, det har gått snabbt. Ja, jag har mina funderingar om hur bra det egentligen kan vara. MEN jag ångrar inte mitt val, för det är mitt och min bstämda åsikt är att det allra bästa är att man gör något åt saken, att man själv trivs med sitt beslut och att man känner att man mår bra! Vill bara säga TACK till alla er som stöttar och hejar på mig men jag vill också bespara mig alla era kommentarer bakom ryggen. Där ser jag bara en stor avundsjuka över något man inte klarar av att ta tag i själv.
Nu har jag fått ur mig säkert 2 kg till så hörni som tycker att snabb viktminskning inte kan vara något att ha....Tack för hjälpen!
tisdag 4 maj 2010
Äntligen...
...har mina små morgonpromenader kommit igång. Äntligen är det ljust vid 04.30 så skorna kan knytas på och samma runda kan promeneras morgon efter morgon. Äntligen kvittrar småfåglarna helt ljuvligt när jag traskar runt i byn och alla andra tycks sova gott i sina hus. Äntligen får jag de där 45 minuterna alldeles för mig själv att tänka igenom dagen på. Äntligen är det vår och sommar på gång. Änligen...............
tisdag 13 april 2010
Ny tävling....
Ja, jag är mycket för tävlingar! Chansen finns ju att man kan vinna ;) Tävlingen kommer från mysiga bloggen Fyra årstider.
måndag 12 april 2010
Inlägg..
.....ja, det har det inte duggat tätt av här precis men nu blir det andra bullar. Min lilla moster Eva saknade inlägg så här kommer ett.
Lilla Agnes har haft otur denna vår och legat dålig både i lunginflammation och halsfluss. Vi har fått vara hemma en hel del men ibland är det behövligt för oss alla. Inte önskar man definitivt att ens små änglar blir sjuka men att få vara hemma och ta hand om dom är desto mysigare.
Och våren visar sig äntligen.....Kallt och blåsigt men hopp finns. Igår hade vi röjardag på altanen och det blev så fint. Helgen har annars varit lugn, middagsgäster fredag och lördag och det är ju alltid trevligt med lite spontana besök. Grillning blev det i fredags och det är ju inte fel. Nu har ju jag under 12 veckor inte ätit något utan bara druckit (Extravaganza) men jag glädjs med dom som åt..... Lite tufft är det ibland men jag har mitt fokus på att det är för en kort tid i mitt liv och att jag senare kan äta och vara med. Har inte en sekund sedan jag började haft något sötsug men min dröm är åter och åter en avocado med kalla stora räkor, lite sallad på en varm ciabatta! Konstigt vad man kan drömma om.... Men det går bra och jag tycker det är lätt så än så länge har jag tappat 20 enkilospaket med smör ;) Mitt mål är att hålla på fram tills någon vecka innan min 40-års dag och syskonens bröllop (nja, inte dom ihop men deras dubbelbröllop). Vi får se hur jag gör.
Igår var vi och inhandlade dessa fina solstolar och dom är alldeles perfekta på vårt trädäck. Nu skall bara mysiga kuddar handlas in och kanske blir det de på bild i blått eller rött. Kommer från House of Linnea.
Ha det gott så hörs vi snart igen!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)