Oj, oj, oj......så flög ännu en vecka iväg i reaketfart och jag hann inte med den färden riktigt! I torsdags åkte några på jobbet iväg till Danmark för att besöka 2 kommuner och få ideer och inspireras utav deras arbete inom handikapp och psykiatrin ute i kommunerna. Torsdagen var mycket inspirerande och på ett litet sådär flummigt danskt vis riktigt trevlig...En av cheferna för en mottagning tog helt plöstligt upp vad vi trodde var en cigarett och började bolma men när en av oss frågade var det en liten variant av "chokladcigarett", nja, nu var det väl lite mer avancerat för storrökare som försökte sluta....Snabbt pratade dom, massa med ord vi inte förstod men hela andemeningen var detsamma som vi... att få brukaren i centrum och att få en meningsfull vardag! Såklart var ju några av oss shoppingsugna så ett shoppingcenter i Brönnby blev sen eftermiddagens utflykt innan vi drog till hotellet, duschade och gick för en treträttes i restaurangen. Men phu....trötta redan vid 8 så dom sista 2 timmarna innan vi stöp i säng gick på ren vilja men dock mycket trevliga. Fredagen drog vi till Lejre och nytt besäk på mottagningar men något mindre inspirerande..... På det hela en god tur i vårt vit röda grannland. I helgen är Jonas och Lovisa i Jönköping på innebandycup och småtjejerna och jag har belägrat huset! Vi tar det lugnt och myser i det kalla, blåsiga vårvinter vädret. I morgon har jag lovat att åka till Leklandet och sedan blir det hockey....på det hela en alldelles lugn och fridfull helg!

Min morgonpromenad...

...vill jag dela med mig av och har ni nu inte tid den närmsta timmen så sluta redan nu, men om ni är lite trötta och tunga i benen idag och inte själva tar er ut på en tur så häng med! Jag gör jobbet åt er.....
Så fort jag stänger dörren till den lilla vita tegelbyggnaden så börjar min tankeverksamhet och jag bygger upp små historier som upptar min tid medans jag går och går....Denna dag börjar det redan med att grannfrun satt på sin altan och tog sin morgoncigarett, där i solen med morgonrock och jag tror, jag tror hon njöt.....för annars är det ju slöseri med tid och pengar.....
Ute ur vårt område börjar den långa cykelvägen som man för några år sedan blev färdig med och den är bra, ja jättebra för den sluter en lång och skön runda från hus till hus....ca 1 timmes promenad....Efter en liten sträcka kommer man upp för en backe som får mig att tänka på Ronja Rövardotter för det är berg på bägge sidorna så man får känslan av att gå genom Mattisskogen och att 100 rövare snart hoppar fram och dansar och sjunger..med Skalle-Per i mitten och Mattis omkramandes honom.... Så snart man hunnit upp så händer det.....solen bara spricker fram och man får sån lust att bara stanna upp, stå mot bergsväggen och värma hela ansiktet och kanske t.o.m göra som alla fjortisar och vända på telefonen (behövs nog egentligen inte vändas på men vad vet jag) och ta ett kort på sig själv(fast utan spegel och alla konstiga poser) inte för att visa er hur snygg jag var i mössa och med kisande ögon utan bara för att visa hur jag njuter av stunden.... Jag njuter ända tills jag med skräckslagen blick läser vad någon liten iderik människa skrivit med svart text på ett träd: -Penis! Vänd dig om!...och mina steg ökas dramatiskt medans mina tankar spelar upp syner om vad detta egentligen menas med! Och jag tänker detta vore en syn för Gudarna, jag halvjoggandes här, jagandes av en penis! Och jag tänker att skogens troll och alla småvettar kommer skratta i hjäl sig..... Nerför backen i rekordfart och då öppnar sig fältet.....Helt vidöppna vyer med solens strålar letandes sig fram och bara man tittar blir man lycklig och bara man tittar lite extra noga ser man dimman som ligger en bit ovan gräset och bildar ett sagolandskap....och då kommer han...ja, inte den jag var rädd för att bli jagad av utan den äldre mannen med sin lilla trasselsudd hoppandes runt benen på honom, mannen som jag alltid möter på halva vägen, iklädd den gulaste, gulaste reflexjacka och kameran hängandes runt halsen, och han gör rätt, ja, verkligen för han stannar upp och fångar denna vackra bild av vår värld och får den med sig till sin värld och det är ju fint.....Men strax börjar den, mardrömsbacken som sträcker sig milslång, känns det som och jag hinner förundras över hur människor tänker när man blivit så där lite hungrig och åker inom ett snabbmatsställe och beställer sig lite mat och visst är det unnat dem men hur tänker man när man sedan bara slänger påsen och skräpinnehållet rakt ut i skogen till allmän beskådan.....Men på ett positivt sätt håller det mig tankesatt och helt plötsligt är backen slut...puh....och då kommer den cigarettrökande grannen i sin bil med sin man, klädda i likadana gröna jackor och är till 99% påväg till golfbanan för några timmars spel....
Lite senare uppenbarar sig det nya området och i ett bland alla likadana hus bor en glad tjej som alltid har tid för en liten pratstund, pigg och lite sådär positivt stirrig men man blir glad av henne, ja, det blir man....
Sen går det bara utför men på riktigt för efter uppförsbacken kommer nerförbacke och alla hus som står längs vägen som endel stått där riktigt länge och endel lite nyare och de flesta med nypanteringar på trappor och altaner och med små spirande minipåskliljor som säkerligen är köpta i handelsträdgården som nu kommer på höger sidan och där, där kan man gå och botanisera i allt vackert som finns.. Nu kommer en bil med en man i som jag känner och då tänker jag att han är hemma hos sina föräldrar med sin familj och hälsar på och mina tankar går till dagistiden då Agnes och hans stora pojk varje dag var tvugna att kramas och pussas hej och hej då som ett gift gammalt par och som grät floder när familjen skulle flytta från stan...ja, dom är stora nu dom små.....och då, då kommer mannen igen i sin lika gula jacka och nu med hunden en halv meter övan marken hängandes i kopplet för så går det när man är liten och lätt och vill fram fortare än man kan och när husse nu ler åt mig och vi samspelt tänker att nu är vi snart framme fast på var sitt håll och vi har fått en härlig promenad och det kan vi leva på resten av dagen så vill den lilla sudden bara hoppa upp och bli klappad och omtyckt.....Och snart...mycket snart kommer jag till den lilla bron som jag går under och som vi gjort til vår speciella kocko plats...för sedan barnen var pyttickor så har vi stannat upp där, skrikit kocko och lyssnat på ekot....men NEJ, där kommer den gamla mannen från området med sin lika gamla tax som inte alls hoppar som den lilla sudden utan mer ser ut som om man satt hjul på magen och nu drar fram honom...men, jag kan inte låta bli....piper fram ett litet kocko och ler glatt år mannen och förklarar att man blir ju så glad när det är vår.....mannen tänker vad han tänker och jag bjuder på det.....Det solgula trähuset står där och utan någon elak tanke om dom som bor där funderar jag på hur det kan komma sig att en renovering av en trapp kan ta 5-6 år??? Men vad vet jag som utspelar sig innan för dörren och inte har jag med det att göra men man kan inte låta bli att fundera.....Så når jag snart "ingången" till vårt område och där, några hus längre fram bor hon...människan som alltid finns där, alltid ställer upp utan att tänka på sig själv, hon fixar och donar och aldrig är det några problem...hon är värd sin vikt i guld (nu är hon lite väl mager så för att komma upp i rätt karat gångar vi med minst 3)..... och runt hörnet och grannens hus som säkerligen redan är på 4:e hålet, puttar, är nöjd och går vidare, så är jag äntligen på vår gata....och på vår gata finns det lilla vita tegelhuset med nummer 5 på och det är vårt! Där har jag trygghet (ja, inte bara för att det med stor skylt står på garaget att vi är skyddade av Securitas) utan att här finns dom jag älskar och där jag vill vara och här är jag lycklig!

Åh...ända in i köket hör jag fåglarnas kvitter utanför........I huset är det midnatt råder, nej kanske inte alls men dock tyst det är i huset......Kusin Astrid har sovit över med Märta och dom ligger som 2 små fågelungar i Märtas säng och sussar, lugnt och fridfullt....en trappa ner kanske inte lika lugnt och tyst för maken drömmer nog han är timmer man för lika stora och tunga som stockarna kan va, lika mycket låter det därifrån..... Agnes ligger med ett stort leende i sin fina svarta smidessäng och hon är inte ensam....ops, ja nu får ju vi föräldrar i det här huset acceptera att hon har en pojkvän och att han finns i hennes säng! Pst...inte så högt då hon faktiskt är sådär kär som bara en liten tös på 9-år kan vara....men han heter Justin Beiber och finns på påslakanet och kuddvaret.....men visst söt är han och i den åldern kan man ju förälska sig för mindre ;) Lovisa, den vackraste storasyster i denna värld har åkt till Hawaii, ja nu förskönar ju vi det lite men bor man på Hasslö vill man ju gärna kalla ön Hawaii....ok, Lilla Hawaii....Men visst där är så ljuvligt fint på sommaren...märk sommaren....så låt gå! Alltså bara mamman i familjen påklädd, drickandes en stor kopp te och laddandes för en morgonpromenad där hon minsann skall vissla med fåglarnas kvitter och njuta av att det är ännu en fin dag på gång!

Och så skulle jag vilja berätta för er om en tjej, fast en lite ovanlig tjej som saknar en liten del i hela kroppens fantastiska komposition men som å andra sidan blev belönad med en annan väldigt viktig komponent som många och åter många "normal" fungerande individer skulle behöva en liten skopa av och kanske en del t.o.m en grävskopa av. Och när jag känner att jag gnäller över ditten och datten och hatten och katten så ska jag baske mig skapa mig en egen liten tankebild av denna tjej. För henne finns det inga hinder, trots att vi kan se med blotta ögat flera stycken, för henne är livet härligt och underbart, för henne är ett problem något som alltid löser sig med ett stort leende och en kram. Varför jag just nu kom på mig att le och känna ett behov av att dela med mig av denna skatt var att jag idag körde förbi ett ställe som hon i veckan för mig talade om att hon skulle besöka med hennes "dejt" idag. Med världens stoltaste min skulle dom på sin andra dejt gå och fika och prata om allt som är så underbart, som hon själv uttryckte det. När jag har besökt denna tjej ler jag i timmar, för att hon ger mig en känsla av en sådan genuin glädje över livet så man blir bedövad. Ett liv som många skulle rynka på näsan åt och troligtvis i sin enfald inte ens kalla värdigt men jag kan lova att fast allt inte blir som det var tänkt och inte alla bitarna faller på plats som man vill så finns det medmänniskor därute som kan ge en så mycket mer i alla pespektiv än vad vi kan tro. Ett liv blir vad vi gör det till, oavsett kromosomer hit eller dit och har vi inte vett att ta hand om det på det bästa sätt vi kan och kunna dela med oss av omtanke och kärlek är våra "normala" liv inte i närheten av hennes! För mig är ett besök hos denna tjej inte ett jobb, nej, det kan jag lova....det är ren och skär egoism för jag vet att när jag går över trösklen till hennes lägenhet är det hon som hjälper mig!

Opp Amaryllis...

...kanske inte direkt är en passande öppning (med tanke på blomval) men jovisst opp är det jag verkligen behöver nu! Fick mig en riktigt vårboost igår när jag tog mig i kragen ordentligt och gick ut på en helt ljuvlig em/kvällspromenad. Sista tiden har valet mellan att hänga inne varit lättare än att komma ut och detta har jag känt innan sista åren.....Lite för mycket förväntan över ljusare tider, lite för mycket hopp om att nu, bara för att allt blir spirande grönt, ljust och soligt kommer man må så bra! Men är det lite för mycket förväntan som gör att det faktiskt känns lite tyngre att gå ut, ta tag i saker och få något gjort? Denna övergång är för mig i allafall seg men jag vet att bara jag ger mig den på att vara ett med våren så lättar det upp och efter ett litet tag blir allt mycket lättare. Årstiderna påverkar oss mer än vad vi tror...tror jag....tror jag.... Idag är jag i alla fulla fall ett stort kliv närmre ett vårligt spirande hopp om ljusare tider....

Ha en skön lördag på er alla!

Oj, vilket rabalder den här Melodifestivalen skapar runt om i vårt land! Och jag som sedan många, många år slaviskt följt denna kan ju inte sticka under stol med att det är något specielt med detta spektaklet och på ett positivt sätt. Vi gnäller och gnäller om hur kan den låten gå vidare, hur falskt sjöng inte Danny (oops, min kommentar), Ranelid hit och Sean Banan dit, naken-chockar, tros-chockar, rumptafs...ja, listan kan ju genom åren bli enormt lång.....MEN vad gör det, bli lite upprörd, prata lite skit, hota med att aldrig mer titta, bojkotta kanalen....MEN acceptera detta faktum att den engagerar, berör, ger oss skratt, ger oss samtalsämnen, bringar in bra summor tilll välgörenhet och en hel del andra positiva tillskott också. Är man hyperallergisk, se till att gå i ide några helger....kommande veckor...ja, varför inte några månader så skall ni se att risken för allvarliga reaktioner är över....kan hända någon liten slagdänga på Svensktoppen så där ett par 1000 veckor men det är ju en frivillig inrattning på radion. Jag tror att det som berör både negativt och positivt finns en mening med även om det är så "banala" ting som Melodifestivalen. Nu skall fröken duktig inte alls sitta här och verka präktig för det berör mig med, jag skrattar åt (Sean Banan för hanär ju bara bästa med ett leende upp till öronen), jag pratar om... så jag är inget undantag från "expertpanelentyckasigvetaprecisvadsomärbäst" men jag erkänner det! Hela, ja hela dagen igår gick både Märta och jag runt här hemma och t.o.m på stan och sjöng Ranelids bidrag....ja,jag vet att jag totalt dissade denna efter hans omgång men efter cd rullat några gånger med den....hör och häpna...ja, kanke bara därför man slapp se honom....så är den faktiskt inte alls dålig.....Ni ser, kritik både positiv och negativ i samma andetag! Det tar sig!

Mycket läsvärd!

Ninaninaninanna..ninaninanina....ninananininanna...ninaninanina.....

Veckans boktips: Niceville av Kathryn Stockett

Ett litet boktips så här på morgonen innan jobbet kan vara väl värt för den här boken var nog den bästa på länge! Jag är så glad för tjejerna i bokcirkeln som formligen har dragit mig upp ur kriminalträsket för att öppna dom små blå för all annan litteratur som jag på senare år nästan glömt bort! Jag har sista tiden läst flera jätteläsvärda böcker som jag nog inte alls annars skulle lagt många minuter på! Och inte att tala om supertrevliga cafe kvällar med tjejsnack om all sköns ting! Och massa skratt....härligt! Igår kväll kan jag inget annat än förundras över mina 2 kompanjoner som säkerligen, om inte tiden runnit iväg kunnat lära mig HUR mycket som helst om serien Hem till gården! Kan ni fatta att den fortfarande går.....sedan i början av 70-talet!!! Och folk följer denna slaviskt......Jag kan i bakhuvudet komma ihåg och se framför mig i fragment min pappa framför TV:n, tittandes på denna serie.....kan definitivt fortfarande nynna introt men att den fortfarande engagerar så många är ju helt otroligt....och fantastiskt och....engelskt?