Haha..riktig ketchup effekt här....perfekt för mig som alltid har telefunken med mig! Nästan hela 2012 snart till ända och ett nytt år framför oss! Alla runt om summerar sitt gångna år så fint och ihågkomsamt men oj, hur skall det gå för mig men så tänkte jag som så att bara jag inte har en massa tråkigheter att minnas så har ju allt varit finelifint och då ska man va nöjd och det är jag ju! Att alla mina nära och kära få må bra och vara glada gör mig glad och den som är glad är väl glad över det så då är jag nöjd med mitt år! Mot slutet av detta år blev vi lite fler i familjen när Lady och Lufsen gjorde entré på Mellanvägen 5 och som den hatarkatteröveralltannatmänniska som jag alltid trott mig vara och nu inte alls är har dom verkligen höjt husets värde, kärleksmässigt mätt!

Oj,oj,oj....

Äntligen hittade jag hit igen, gick vilse ett tag där....men jag som inte är ett av teknikens under har loggat in mig och kan nu blogga från min telefon och huanamej, vad det blir lättare då! Eller vad tror ni? ;)

Då kickar vi igång en ny vecka med nya tag, energi, förhoppningar, inspiration och en massa ingredienser som hjälper till att ha det riktigt bra! Mot slutet av veckan väntar ju en resa som vi har längtat efter! Under tiden tills vi lyfter så ska det planeras, packas, jobbas...ups, det glömde jag :) ....och mycket mer. Träningar hit och dit, matcher, städning, handling och allt det där andra som bara går av farten!

Igår var en sån där lugn och stillsam söndag som man riktigt kan njuta av länge! Lite träning för en del i familjen, lek med kompisar för andra. För mig en lång stund i trädgården med påbörjan av höstens påt. Lite blommor klipptes ner, äppel som inte velat vara kvar på trädet städades undan, växthuset påbörjades sin rensning för att klä om till höstskrud och ja, du vet bara lite pet och påt! Vilken lisa det är för själen! Och solen hängde på, vilken dag!! På eftermiddagen fotbollsmatch för Lovisa och sedan hem och ut i uteköket och grillning av hemmagjorda hamburgare! Kanske sommarens/årets sista...Kvällen avslutades i Ulrikas sköna soffa, lite mörk choklad, te och så filmen Niceville! Har ni inte läst boken eller sett filmen så rekommenderar jag dom verkligen!! Ingen besvikelse här inte!! Tack söta du för en mycket trevlig kväll!! Nu mina vänner...kör vi! Ha en riktigt härlig måndag!

Fina Märta

Fina Agnes

Fina Lovisa

Då var vi här igen....sommaren dras mot sitt slut och hösten knackar på dörren! En härlig ledighet har vi haft med massor av fotboll, bad och lek! Lediga dagar att fylla utan en massa måsten och åtaganden. Fin fina kvällsdopp, och ett och annat mysigt morgondopp! Barnen har inte varit en dag på fritids och det tackar vi mor och far föräldrar, kompisar och flextiden för! Det är dom väl värda efter långa terminer och bra kämpande med läxor och skolarbete! Men nu, ja nu tar vi nya tag och siktar in oss på en solig, färgsprakande höst som övergår i en vit, kall, inget slask här vinter med massa mys och gemenskap! Härligt att vara tillbaka, härligt att vara glad och tacksam och härligt att få vara tillsammans!

Och hur går det då...

....jodå, framåt i allafall! Lite trögt sista dagarna för jag har en envis hosta och förkylning som inte vill ge sig och jag känner hur det väser i bröstet när jag är ute så lite lugnare har jag tagit det....men, men, envis som få är man ju så det kommer säkert att gå vägen...vi hoppas och tror! Sommaren närmar sig med stormsteg men vädret hänger ju inte med! Känns som även där var en liten seg förkylning som håller tillbaka. Hoppas och tror, på allavis även här då, gör vi ju att det vänder och att i nästa vecka värmen och solen strålar i kapp. Skolavslutningen går av stapeln och sommarlovet hägrar. Den blomstertid skall sjungas på fredag och mina ögon tåras som vanligt. Det är något riktigt speciellt med den dagen och jag tänker på mina egna avslutningsdagar, nya fina sommarkläder, fin i håret, en otrolig stor längtan om att få vara fri, sommarlovsmorgon på TV, lugn och ro, bad, glädje och en totalt avsaknad om vad som komma skall när sommarloven inte längre finns....och så skall det va! Självklart har alla barn rätt till den känslan! Jordgubbstårtan på kära systers altan, middag ute med bästa vännerna...kan det bli bättre?

Om min lilla mun hade...

....varit tyst så hade jag inte suttit här på morgonen och nästan svimmat av utmattning men jag tänker om och tycker att vilken tur att jag öppnande munnen och tog i hand på att nästa, ja nästa år skall även jag springa milen ....Det hela kom till så att vi för några veckor sedan deltog i Blodomloppet med jobbet och kanske lite extra taggad efter 5 km rask promenad, antog jag utmaningen att springa nästa år! Och visst, styv i korken och kanske lite för ambitiös blev ju sträckan 10 km!!! Några veckors lugn och ro och begrunnelse och nu, idag slog jag till med första intervallrundan.....3 min rask promenad, 2 min jogging om och om igen i 4 km.....Ingen höjdarsträcka och ingen höjdartid men, på väg är jag......Heja mig!! Och tilläggas skall ju att jag har nästan ett helt år på mig!! Efter denna kroppschock - off to work!!

P.s Ett stort Tack till Tina som puschade mig till detta!! :)  D.s

Gå in på Lindas Lantliga blogg och se vilken fin vinst du kan få om du hänger på och tävlar!!



Åhhh, vilken ljuvlig morgon!! Ja, jag har ju den vanan (ovanan enl många) att t.o.m tuppen försover sig jämfört med mig så i morse drogs träningskläderna på och en helt ljuvlig morgonprommis blev av! 10 grader var det redan innan 6 och Marielundsrundan visade sig från sin bästa sida

, ja, solen gjorde ju jobbet och fåglarna med för den delan men känslan sög jag in och lagrar i mig! Hoppas, hoppas dagen fortsätter som den börjat! Trädgården behöver sin välförtjänta vår/sommar omsorg och växthuset skall fyllas med krukor och andra små inneboende. Körsbärstomater både röda, gula och svarta, minigurkor, physalis, paprika mm... Det riktigt kliar i fingrarna. Potatisen skall ner i landet och sedan, ja sedan...nöjd och belåten skall jag sjunka ner...nja, det kan man väl inte rikigt säga om trästolar men, men...jag sjunker i allafall ner i däckstolen och njuter av en alldeles ledig lördag!

Ja, här sitter jag som en tomat i fejjan, men inte för att det är något som är speciellt pinsamt men däremot för att vi igår spenderade heeela dagen på olika fotbollsplaner och fastän att det blåste så in i baljan så sken solnen på våra vinterbleka ansikten. I bilen hem spände skinnet och pannan gick inte att rynka minsann.....idag när jag tittar mig i spegeln ser man ut som ett stoppljus. Men, men med det blir ju faktiskt stegen mot riktig vår och sommar ett snäpp närmre... Härligt! Gårdagen började med samling kl 8 för avfärd mot fotbollsmatcher i Lyckeby för Agnes och hennes lag! 2 vinster och en oavgjord match blev det och vad duktigt dom spelade! Har under innesäsongen utvecklats jättemycket och blivit så stora! Runt Donken (som jag nu förstår alla kallar MC Donalds, ja i allafall om man är fjortis...)för lite lunch innan bilen fortsatte mot metropolen Saxemara, där Märta spelade sina första matcher!! Och Herre Gud så söta....små 5-6-åringar som alla sprang runt bollen, sparkandes varandra lite överallt, en del helt ovetandes om att dom är på en fotbollsplan, endel riktigt lirandes i Zlantan-stil men ack, så söta!! 3 förluster men lika glada för det!! Från den planen till nästa plan och Lovisas tur att spela seriematch! Vinst mot Ronneby och sedan var det bara att åka hemåt för lite soffmys! Trötta, hungrig och röda i ansiktet satt vi i soffan och bara mös! Idag blir det minsann till att ta lite ledigt! Det är vi värda.

Kämpa för varenda unge! Varje dag, året om kränks och utnyttjas barn medan omvärlden tittar på – eller bort. Så skulle det inte behöva vara. Alla har vi ett val. Antingen gör du ingenting – eller så gör du någonting. Tillsammans kan vi förändra förutsättningarna för miljontals barn världen över. Det går att skydda barn mot våld, övergrepp och exploatering. Det går att ge dem trygghet, utbildning och mat för dagen. Och det går att befria barn från ett liv som soldat, gatubarn eller prostituerad. UNICEF, världens ledande barnrättsorganisation, finns på plats i regeringskorridorer, slumområden, flyktingläger och avlägsna byar och arbetar dygnet runt för att ALLA barn ska få den barndom som de har rätt till. Det handlar om så självklara saker som till exempel rent vatten, vaccin mot dödliga sjukdomar, bra hälsovård, skola och skydd mot våld, övergrepp och diskriminering. På unicef.se kan du vara med och kämpa för varenda unge, eller sprid budskapet du också genom att blogga, twittra eller "facebooka" om barns rättigheter. Vi kanske inte kan förändra världen idag, men allt stort börjar med något litet. Du kan göra större skillnad än du tror. Ps. Vill du gå med i vårt nätverk bloggare för varenda unge - läs mer här!

Söndag morgon, tyst i huset, dimman utanför och allt är så lugnt och stilla...alltså en riktig söndagsmorgon. Och visst är det konstigt det där med känslor för hade jag suttit här, med samma förutsättningar, samma tid och samma plats men en lördagsmorgon så hade det hela känts helt annorlunda...i allafall för mig....inte säkert för dig....men.... För mig hade det känts mer spirande, förväntansfullt och positivt. Nu menar ju inte jag att söndagar är allt igenom tråkiga och negativa men min känsla är mer upprymnd en lördagsmorgon än som den här, en söndagsmorgon...Klart helt en egen inställning men dock en verklig sådan. Jaha, vad bjuder då denna dimmiga söndag på i Familjen Medin? Jag skulle gärna åkt till Loppisen i Ronneby en sväng, skuttat in på Cafe Mandeltårtan som den morotskakefantast jag är och suttit där en liten stund och knaprat, ut i trädgården får jag fortsätta min planering med sådd och rensning, lillan i familjen ska och "Bobbla" då kompisen firar sitt kalas i Bowlinghallen, maken renoverar i källaren, mellantjejen ska leka med kompisen Maja och Lovisa har sovit i stan. Grillning står på schemat, planering inför kommande vecka och en långpromenad hade inte varit på tok att hinna med! Vi får se, kanske jag bara grottar ner mig i soffan, tänder ljus och läser en bok och dricker baljor av te....jo, säkert...drömma kan man ju.....

Och hur man än vrider sig så har man ändan bak..... Och ibland blir allt bara hur fel som helst oavsett vad man gör och inte gör....Nu bestämmer jag mig för att lägga allt som blir fel på en göra-fel-hylla och i en vacker låda för även om det ibland svider att man inte kan få allt tillrätta så får det bli en riktig och viktig erfarenhet att bära med sig. Vi människor kommer alltid att förvåna varandra på olika sätt med handlingar och ord så ju mer som faktiskt finns på den där hyllan, ju mer erfarenheter har jag med mig och bättre rustad blir man inför nästa gång något tråkigt händer....

Ja, då far vi väl då!

Häng med, hoppa upp så far vi en runda....Med sjalett runt huvudet och ja, min är så fin, så röd och vitprickig och kvasten...ja, kvasten är finaste deluxmodell, vit och skinande efter att ha fått sin årliga polisch som bara kvastar kan få....Där bak, där sitter katten och heller inte vilken katt som helst utan grannens fula, randiga, bajsa i alla andras trädgårdar utan sin egen katt, så varför den fick följa med är inte svårt att räkna ut...näpp, den hänger definitvit inte med tillbaka...end of that problem....vad vi säger till grannen får jag klura ut på tillbakavägen....Kaffekitteln är ju inte heller min favvogrej då kaffe för mig inte fyller samma aromatiska upplevelse som för många andra men eftersom kvasten är av modernare slag finns det eluttag och vattenbehållare så jag skall minsann inte behöva vara utan mitt älskade te. Och kjolen, ja kjolen som skall fladdra i vinden när jag far fram genom molnen är preparerad med insydda varmfodrade mamelucker så kallt, nej det blir det inte för mig....och för säkerhets skull bad jag snällt (för det måste en häxa vara) fabrikören att just i min kvast lägga in lite värmeslingor så att jag som den sjuksköterskehäxa jag är undanröjer alla risker för en liten urinvägsinfektion. Ja, så sitter jag ju där och far över alla era hus och tänker att där sitter ni och har det bra, äter och myser och njuter på det sätt som jag önskar er alla! Så mina vänner...en riktigt Glad Påsk och på återseende!!

Då var premiären avklarad! I bitande, iskallt soligt vårväder tog småtjejerna och jag vår första glass på Glaciären och som vanligt var det supergott! Alldeles för mätta och belåtna åkte vi hemåt, plockade lite björkris på vägen och väl hemma gosade vi i soffan med nylånad film. Påskmys! Jonas har varit på företaget i Danmark några dagar och väntas hem inom kort! Väl saknad av dom små då dom inte setts sedan i fredags morse! Vi hade en riktigt kort date mellan 23 på söndagen tills måndag morgon 06.00 då han åkte igen men såklart saknad av mig med! Nu stundar snart en lång skön ledighet för hela familjen och den skall vi minsann försöka utnyttja till max för både trädgårdsjobb, renovering, mys och tid tillsammans. Kan behövas rejält efter slitiga veckor då helger och all tid efter jobbet fylls av träningar, matcher, städning, tvätt, köra hit och dit, planering och logistik! Kan inte nog tacka mamma och pappa för allt som dom ställer upp för oss med!! Ni är guld värda och vi hade aldrig klarat oss utan er!!

Tankeverksamhet

Ibland känns endel möten inte sådär klockrena som andra och idag var ett sådant...nej, absolut nej...inte för att jag i min vildaste fantasi tror att alla möten skall gå min väg eller alltid sluta bra men såna där möten som sker och där man får känslan av att vad jag gör, säger, försöker förmedla på ett eller annat sätt inte går hem. Ibland är det ju bra för vi kan alla behöva tänka både en och fyra gånger innan man tycker det känns rätt men när man känner att mot motparten är avigt inställd redan innan, ja, då är det inte lätt. Kanske överdriver jag, kanske har jag rätt, vem vet men jag känner mig kränkt och undanskuffad och visst, i det hela är det ju inte bara jag som är involverad men jag skriver för mig....Jag vet oxå att jag i alldeles för många saker engagerar mig lite för mycket och då jag oroar mig för något visar det sig oftast att det inte var så farligt. Jag känner mig rätt väl och kan säga att jag i många fall är mycket kritiktålig men när jag inte får chansen att få en rimlig förklaring till vissa saker blir jag...grrrr.... Nu låter jag detta rinna av mig och lägger inte mer energi utan ser fram emot hur bra allting kan bli och lägger fokus till att bli en del i det hela!

Design Royal Copehagen

Ljuvligt fina ägg så här till påsk får gärna flytta in hos mig!

Barnens Lekland

Egentligen är jag ju helt emot sådana här små inrättningar såsom det jag nu snart tillbringat flera, flera timmar på men jag kan ju inte annat än faktiskt tycka att det fyller en funktion, även om aktiviteterna borde kunna göras i skogen, i trädgården och lite var på andra ställen.....men aktörerna som svettas, klänger och ömsom skrattar och nån här och där fäller en liten tår gillar ju det faktiskt...och varför skall då jag som ju bara är åskådare värdera deras glädje och lägga mina värderingar till grund för att inte åka hit. Nej, man är ju inte sämre än att man kan ändra sig :) och jag har ju faktiskt i flera timmar förenat nytta med nöje och kunnat jobba och vara sisådär lite ledig på samma gång! Lunchen avklarad, fikat hägrar och sedan bär det hemåt. Påskveckan ringer på dörren, harar hit och dit, ägg som skall fyllas, gömmas och ätas upp och en liten längre ledighet stundar!! Den skall jag ta till vara på med familjen, ladda batterier, påta i min trädgård, fixa i växthuset och bara vara...så mitt hopp ligger till en sol som kan få stråla dagarna i ända och en himmel klar som korvspad.....hmmm...har ni tänkt på att korvspad alltid är grumligt....eller har jag missat nåt?

Oj, oj, oj......så flög ännu en vecka iväg i reaketfart och jag hann inte med den färden riktigt! I torsdags åkte några på jobbet iväg till Danmark för att besöka 2 kommuner och få ideer och inspireras utav deras arbete inom handikapp och psykiatrin ute i kommunerna. Torsdagen var mycket inspirerande och på ett litet sådär flummigt danskt vis riktigt trevlig...En av cheferna för en mottagning tog helt plöstligt upp vad vi trodde var en cigarett och började bolma men när en av oss frågade var det en liten variant av "chokladcigarett", nja, nu var det väl lite mer avancerat för storrökare som försökte sluta....Snabbt pratade dom, massa med ord vi inte förstod men hela andemeningen var detsamma som vi... att få brukaren i centrum och att få en meningsfull vardag! Såklart var ju några av oss shoppingsugna så ett shoppingcenter i Brönnby blev sen eftermiddagens utflykt innan vi drog till hotellet, duschade och gick för en treträttes i restaurangen. Men phu....trötta redan vid 8 så dom sista 2 timmarna innan vi stöp i säng gick på ren vilja men dock mycket trevliga. Fredagen drog vi till Lejre och nytt besäk på mottagningar men något mindre inspirerande..... På det hela en god tur i vårt vit röda grannland. I helgen är Jonas och Lovisa i Jönköping på innebandycup och småtjejerna och jag har belägrat huset! Vi tar det lugnt och myser i det kalla, blåsiga vårvinter vädret. I morgon har jag lovat att åka till Leklandet och sedan blir det hockey....på det hela en alldelles lugn och fridfull helg!

Min morgonpromenad...

...vill jag dela med mig av och har ni nu inte tid den närmsta timmen så sluta redan nu, men om ni är lite trötta och tunga i benen idag och inte själva tar er ut på en tur så häng med! Jag gör jobbet åt er.....
Så fort jag stänger dörren till den lilla vita tegelbyggnaden så börjar min tankeverksamhet och jag bygger upp små historier som upptar min tid medans jag går och går....Denna dag börjar det redan med att grannfrun satt på sin altan och tog sin morgoncigarett, där i solen med morgonrock och jag tror, jag tror hon njöt.....för annars är det ju slöseri med tid och pengar.....
Ute ur vårt område börjar den långa cykelvägen som man för några år sedan blev färdig med och den är bra, ja jättebra för den sluter en lång och skön runda från hus till hus....ca 1 timmes promenad....Efter en liten sträcka kommer man upp för en backe som får mig att tänka på Ronja Rövardotter för det är berg på bägge sidorna så man får känslan av att gå genom Mattisskogen och att 100 rövare snart hoppar fram och dansar och sjunger..med Skalle-Per i mitten och Mattis omkramandes honom.... Så snart man hunnit upp så händer det.....solen bara spricker fram och man får sån lust att bara stanna upp, stå mot bergsväggen och värma hela ansiktet och kanske t.o.m göra som alla fjortisar och vända på telefonen (behövs nog egentligen inte vändas på men vad vet jag) och ta ett kort på sig själv(fast utan spegel och alla konstiga poser) inte för att visa er hur snygg jag var i mössa och med kisande ögon utan bara för att visa hur jag njuter av stunden.... Jag njuter ända tills jag med skräckslagen blick läser vad någon liten iderik människa skrivit med svart text på ett träd: -Penis! Vänd dig om!...och mina steg ökas dramatiskt medans mina tankar spelar upp syner om vad detta egentligen menas med! Och jag tänker detta vore en syn för Gudarna, jag halvjoggandes här, jagandes av en penis! Och jag tänker att skogens troll och alla småvettar kommer skratta i hjäl sig..... Nerför backen i rekordfart och då öppnar sig fältet.....Helt vidöppna vyer med solens strålar letandes sig fram och bara man tittar blir man lycklig och bara man tittar lite extra noga ser man dimman som ligger en bit ovan gräset och bildar ett sagolandskap....och då kommer han...ja, inte den jag var rädd för att bli jagad av utan den äldre mannen med sin lilla trasselsudd hoppandes runt benen på honom, mannen som jag alltid möter på halva vägen, iklädd den gulaste, gulaste reflexjacka och kameran hängandes runt halsen, och han gör rätt, ja, verkligen för han stannar upp och fångar denna vackra bild av vår värld och får den med sig till sin värld och det är ju fint.....Men strax börjar den, mardrömsbacken som sträcker sig milslång, känns det som och jag hinner förundras över hur människor tänker när man blivit så där lite hungrig och åker inom ett snabbmatsställe och beställer sig lite mat och visst är det unnat dem men hur tänker man när man sedan bara slänger påsen och skräpinnehållet rakt ut i skogen till allmän beskådan.....Men på ett positivt sätt håller det mig tankesatt och helt plötsligt är backen slut...puh....och då kommer den cigarettrökande grannen i sin bil med sin man, klädda i likadana gröna jackor och är till 99% påväg till golfbanan för några timmars spel....
Lite senare uppenbarar sig det nya området och i ett bland alla likadana hus bor en glad tjej som alltid har tid för en liten pratstund, pigg och lite sådär positivt stirrig men man blir glad av henne, ja, det blir man....
Sen går det bara utför men på riktigt för efter uppförsbacken kommer nerförbacke och alla hus som står längs vägen som endel stått där riktigt länge och endel lite nyare och de flesta med nypanteringar på trappor och altaner och med små spirande minipåskliljor som säkerligen är köpta i handelsträdgården som nu kommer på höger sidan och där, där kan man gå och botanisera i allt vackert som finns.. Nu kommer en bil med en man i som jag känner och då tänker jag att han är hemma hos sina föräldrar med sin familj och hälsar på och mina tankar går till dagistiden då Agnes och hans stora pojk varje dag var tvugna att kramas och pussas hej och hej då som ett gift gammalt par och som grät floder när familjen skulle flytta från stan...ja, dom är stora nu dom små.....och då, då kommer mannen igen i sin lika gula jacka och nu med hunden en halv meter övan marken hängandes i kopplet för så går det när man är liten och lätt och vill fram fortare än man kan och när husse nu ler åt mig och vi samspelt tänker att nu är vi snart framme fast på var sitt håll och vi har fått en härlig promenad och det kan vi leva på resten av dagen så vill den lilla sudden bara hoppa upp och bli klappad och omtyckt.....Och snart...mycket snart kommer jag till den lilla bron som jag går under och som vi gjort til vår speciella kocko plats...för sedan barnen var pyttickor så har vi stannat upp där, skrikit kocko och lyssnat på ekot....men NEJ, där kommer den gamla mannen från området med sin lika gamla tax som inte alls hoppar som den lilla sudden utan mer ser ut som om man satt hjul på magen och nu drar fram honom...men, jag kan inte låta bli....piper fram ett litet kocko och ler glatt år mannen och förklarar att man blir ju så glad när det är vår.....mannen tänker vad han tänker och jag bjuder på det.....Det solgula trähuset står där och utan någon elak tanke om dom som bor där funderar jag på hur det kan komma sig att en renovering av en trapp kan ta 5-6 år??? Men vad vet jag som utspelar sig innan för dörren och inte har jag med det att göra men man kan inte låta bli att fundera.....Så når jag snart "ingången" till vårt område och där, några hus längre fram bor hon...människan som alltid finns där, alltid ställer upp utan att tänka på sig själv, hon fixar och donar och aldrig är det några problem...hon är värd sin vikt i guld (nu är hon lite väl mager så för att komma upp i rätt karat gångar vi med minst 3)..... och runt hörnet och grannens hus som säkerligen redan är på 4:e hålet, puttar, är nöjd och går vidare, så är jag äntligen på vår gata....och på vår gata finns det lilla vita tegelhuset med nummer 5 på och det är vårt! Där har jag trygghet (ja, inte bara för att det med stor skylt står på garaget att vi är skyddade av Securitas) utan att här finns dom jag älskar och där jag vill vara och här är jag lycklig!

Åh...ända in i köket hör jag fåglarnas kvitter utanför........I huset är det midnatt råder, nej kanske inte alls men dock tyst det är i huset......Kusin Astrid har sovit över med Märta och dom ligger som 2 små fågelungar i Märtas säng och sussar, lugnt och fridfullt....en trappa ner kanske inte lika lugnt och tyst för maken drömmer nog han är timmer man för lika stora och tunga som stockarna kan va, lika mycket låter det därifrån..... Agnes ligger med ett stort leende i sin fina svarta smidessäng och hon är inte ensam....ops, ja nu får ju vi föräldrar i det här huset acceptera att hon har en pojkvän och att han finns i hennes säng! Pst...inte så högt då hon faktiskt är sådär kär som bara en liten tös på 9-år kan vara....men han heter Justin Beiber och finns på påslakanet och kuddvaret.....men visst söt är han och i den åldern kan man ju förälska sig för mindre ;) Lovisa, den vackraste storasyster i denna värld har åkt till Hawaii, ja nu förskönar ju vi det lite men bor man på Hasslö vill man ju gärna kalla ön Hawaii....ok, Lilla Hawaii....Men visst där är så ljuvligt fint på sommaren...märk sommaren....så låt gå! Alltså bara mamman i familjen påklädd, drickandes en stor kopp te och laddandes för en morgonpromenad där hon minsann skall vissla med fåglarnas kvitter och njuta av att det är ännu en fin dag på gång!

Och så skulle jag vilja berätta för er om en tjej, fast en lite ovanlig tjej som saknar en liten del i hela kroppens fantastiska komposition men som å andra sidan blev belönad med en annan väldigt viktig komponent som många och åter många "normal" fungerande individer skulle behöva en liten skopa av och kanske en del t.o.m en grävskopa av. Och när jag känner att jag gnäller över ditten och datten och hatten och katten så ska jag baske mig skapa mig en egen liten tankebild av denna tjej. För henne finns det inga hinder, trots att vi kan se med blotta ögat flera stycken, för henne är livet härligt och underbart, för henne är ett problem något som alltid löser sig med ett stort leende och en kram. Varför jag just nu kom på mig att le och känna ett behov av att dela med mig av denna skatt var att jag idag körde förbi ett ställe som hon i veckan för mig talade om att hon skulle besöka med hennes "dejt" idag. Med världens stoltaste min skulle dom på sin andra dejt gå och fika och prata om allt som är så underbart, som hon själv uttryckte det. När jag har besökt denna tjej ler jag i timmar, för att hon ger mig en känsla av en sådan genuin glädje över livet så man blir bedövad. Ett liv som många skulle rynka på näsan åt och troligtvis i sin enfald inte ens kalla värdigt men jag kan lova att fast allt inte blir som det var tänkt och inte alla bitarna faller på plats som man vill så finns det medmänniskor därute som kan ge en så mycket mer i alla pespektiv än vad vi kan tro. Ett liv blir vad vi gör det till, oavsett kromosomer hit eller dit och har vi inte vett att ta hand om det på det bästa sätt vi kan och kunna dela med oss av omtanke och kärlek är våra "normala" liv inte i närheten av hennes! För mig är ett besök hos denna tjej inte ett jobb, nej, det kan jag lova....det är ren och skär egoism för jag vet att när jag går över trösklen till hennes lägenhet är det hon som hjälper mig!

Opp Amaryllis...

...kanske inte direkt är en passande öppning (med tanke på blomval) men jovisst opp är det jag verkligen behöver nu! Fick mig en riktigt vårboost igår när jag tog mig i kragen ordentligt och gick ut på en helt ljuvlig em/kvällspromenad. Sista tiden har valet mellan att hänga inne varit lättare än att komma ut och detta har jag känt innan sista åren.....Lite för mycket förväntan över ljusare tider, lite för mycket hopp om att nu, bara för att allt blir spirande grönt, ljust och soligt kommer man må så bra! Men är det lite för mycket förväntan som gör att det faktiskt känns lite tyngre att gå ut, ta tag i saker och få något gjort? Denna övergång är för mig i allafall seg men jag vet att bara jag ger mig den på att vara ett med våren så lättar det upp och efter ett litet tag blir allt mycket lättare. Årstiderna påverkar oss mer än vad vi tror...tror jag....tror jag.... Idag är jag i alla fulla fall ett stort kliv närmre ett vårligt spirande hopp om ljusare tider....

Ha en skön lördag på er alla!

Oj, vilket rabalder den här Melodifestivalen skapar runt om i vårt land! Och jag som sedan många, många år slaviskt följt denna kan ju inte sticka under stol med att det är något specielt med detta spektaklet och på ett positivt sätt. Vi gnäller och gnäller om hur kan den låten gå vidare, hur falskt sjöng inte Danny (oops, min kommentar), Ranelid hit och Sean Banan dit, naken-chockar, tros-chockar, rumptafs...ja, listan kan ju genom åren bli enormt lång.....MEN vad gör det, bli lite upprörd, prata lite skit, hota med att aldrig mer titta, bojkotta kanalen....MEN acceptera detta faktum att den engagerar, berör, ger oss skratt, ger oss samtalsämnen, bringar in bra summor tilll välgörenhet och en hel del andra positiva tillskott också. Är man hyperallergisk, se till att gå i ide några helger....kommande veckor...ja, varför inte några månader så skall ni se att risken för allvarliga reaktioner är över....kan hända någon liten slagdänga på Svensktoppen så där ett par 1000 veckor men det är ju en frivillig inrattning på radion. Jag tror att det som berör både negativt och positivt finns en mening med även om det är så "banala" ting som Melodifestivalen. Nu skall fröken duktig inte alls sitta här och verka präktig för det berör mig med, jag skrattar åt (Sean Banan för hanär ju bara bästa med ett leende upp till öronen), jag pratar om... så jag är inget undantag från "expertpanelentyckasigvetaprecisvadsomärbäst" men jag erkänner det! Hela, ja hela dagen igår gick både Märta och jag runt här hemma och t.o.m på stan och sjöng Ranelids bidrag....ja,jag vet att jag totalt dissade denna efter hans omgång men efter cd rullat några gånger med den....hör och häpna...ja, kanke bara därför man slapp se honom....så är den faktiskt inte alls dålig.....Ni ser, kritik både positiv och negativ i samma andetag! Det tar sig!

Mycket läsvärd!

Ninaninaninanna..ninaninanina....ninananininanna...ninaninanina.....

Veckans boktips: Niceville av Kathryn Stockett

Ett litet boktips så här på morgonen innan jobbet kan vara väl värt för den här boken var nog den bästa på länge! Jag är så glad för tjejerna i bokcirkeln som formligen har dragit mig upp ur kriminalträsket för att öppna dom små blå för all annan litteratur som jag på senare år nästan glömt bort! Jag har sista tiden läst flera jätteläsvärda böcker som jag nog inte alls annars skulle lagt många minuter på! Och inte att tala om supertrevliga cafe kvällar med tjejsnack om all sköns ting! Och massa skratt....härligt! Igår kväll kan jag inget annat än förundras över mina 2 kompanjoner som säkerligen, om inte tiden runnit iväg kunnat lära mig HUR mycket som helst om serien Hem till gården! Kan ni fatta att den fortfarande går.....sedan i början av 70-talet!!! Och folk följer denna slaviskt......Jag kan i bakhuvudet komma ihåg och se framför mig i fragment min pappa framför TV:n, tittandes på denna serie.....kan definitivt fortfarande nynna introt men att den fortfarande engagerar så många är ju helt otroligt....och fantastiskt och....engelskt?

Ja, och så har halva denna lilla veckan rusat förbi i hastfart och jag bara har hängt med! Det är lite väl mycket som jag behöver tänka klart för och planera i mitt still sinne....skrev jag stilla??? I allafullafall så det där med planering börjar så bra för min del på morgonen och slutar rätt kaotiskt sådär på förmiddagen....nej, så illa är det inte men det händer ju alltid något som ställer till....sms om tandläkartider man till 99% glömt bort, 2 dagarna efter varandra, telefonsamtal om allt möjligt med slutklämmen....men det har jag ju sagt till dig om....jaja, det kanske du sa men jag lyssnade nog inte så bra då!

Det där med tandläkaren är något som ger mig mer är gåshud....vad är värre? Så fort jag ser ett kuvert därifrån så vill jag bara lägga undan det och hoppas att jag aldrig fått det...men nej, si du, det går inte för då kommer lilla smset som påminner att man minsann måste ta sina gaddar och pallra sig dit! Och jag kan villigt erkänna att jag har skyllt på många saker för att slippa gå dit. .....sjukdomar...möten...resor eller bara helt enkelt ett stort det glömde jag! Sedan jag var liten har jag varit paniskt rädd för tandläkaren och inte hjälper det ju att man sätter sig där i stolen, får på sig, förhoppningsvis om jag får välja som barnen, en rosa liten haklapp och sedan som i en scen byter min tandläkare röstläge och börjar tala med mig, nu 42 år gammal, som med ett barn....Du vet ju lilla Johannna att man måste....det och det och det och du borstar väl tänderna varje morgon och kväll....och på insidan och på utsidan och emellan...och glöm inte tandtråd och flour och ...... phu! Jag känner mig aldrig så liten och utlämnad som hos tandläkaren! Har nu inte haft något hål sedan 15-års åldern tror jag det var men något pyttelitet på gång sedan 10 år! Hmmm, nu är ju inte jag tandläkare men på gång i 10 år!! Hur går det till??.... och inte nog med det så får man reda på varje gång att inte äta mellan måltiderna, inget sött, dricka vatten och inte annat flytande...jo flour...men det kan man ju inte svälja så det får man glatt spotta ut...om man nu hittar flourflaskan som man bedyrat att man köpt....men bara inte hittar i sitt skåp på toaletten som för den delen är smockfullt med tandståd som man ju använder flera gånger varje dag och vad konstigt då tycker tandläkaren att det råkar blöda lite från tandköttet när han petar med sitt tandköttspetarverktyg för om man använder tandtråd varje dag och flera gånger blir det inte såhär.....japp då är det ju dags att på torsdag ligga där knallröd i ansiktet, känna sig som en 5- åring och försöka förklara att jag, nej o nej, jag tar inte tandtråd bara just kvällen och morgonen innan besöket men jag har nog glömt det lite titt som tätt...eller oftare....eller inte alls men det kan man ju inte säga.....

Rekommenderas!

Fotot taget från Åsas blogg

Gå in på Åsas härliga lilla webshop och njut av vårens nyinkommet!

Ny vecka och nya förutsättningar mina vänner! Ta vara på den och varandra!

Altanen nu i vårskrud.......

Ja, vår helg har verkligen gått i innebandyns tecken. Började med att vi tittade på Örlogsstadens herrar igår, tyvärr förlust...sen övergick vi till att heja fram damerna till vinst. Lovisa var med och spelade och gjorde en jättebra insats för att vara 14 år i ett a-lag med ålders och erfarenhetsvariationer på många år! Däremot spelade väl hela laget inte så inspirerat och stundtals riktigt lojt, så turen var på deras sida att dom vann trots det. Trötta och riktigt ömma i baken (kanske den sämsta läktaren för just den kroppsdelen i Sverige) beställde vi hem lite god mat och som 5 zoombies satt vi runt middagsbordet och petade i maten, helt slut. Melodifestivalen gick även den i slowmotion kan jag tycka då jag somnade mellan varven som sig bör.... Danny var ok och Lisa var bäst...Efter söndagens mysfrukost blev det storfix ute på altanen så nu är den redo för våren, känns jätteskönt så vi har en tendens att få altanen som ett litet skrotupplag varje vinter!! Nu har jag för sista gången städat där på det viset för nästa vinter är mitt mål att INTE få till det så! Vi får väl se.... Lovisa hade match även idag och resultatet talar för sig själv, vinst med 10-0! Nu skall jag packa på mig lite kläder och traska ut en liten runda innan kvällen kryper på! Tidigt i säng i kväll för laddning av en ny vecka! KRAM!

Åh, klockan är 06.15 och när jag sitter här i vårt kök och bloggar och tittar ut så är dagen på väg att vakna! Det ljusnar över trädtopparna och hela jag blir så lycklig på ett litet tidigtlördagsmorgonhahelahelgenframföross vis.....Och inte bara det, jag ser en ljusning för snart, ja snart kan jag plocka på promenadstället och stavarna och starta årets första morgonpromenad. Ja, jag håller upp lite under den mörkaste perioden, inte för att jag egentligen skulle behöva...oj, nej jag skulle verkligen behöva!!! Men det är så förbaskat mörkt och ensamt i lilla byn sådär runt 04.15-tiden. Jovisst, jag har mina vänner tidningsbuden som säkerligen sitter där i sina dunkadunka stinna bilar och glatt vinkar till tosingen som tydligen inte har annat för sig vid denna tid utan spatserar raskt och intevsivt runt i byn. Japp, det är jag och jag älskar dessa morgonpromenader. Jag älskar att börja gå när årstiden fortfarande är halvmörk och kall vid den tiden på dygnet...älskar att gå dag för dag och följa värmen, ljuset, fågelsången och se hur allt blir grönare och grönare...jag har ett litet favoritställe där jag får erkänna....jo en liten morgontjuv har jag allt varit ett par gånger....att en och annan liten ljuvlig rosa pion har följt med hem...nej, jag springer inte in i någons trädgård, huamej, men på ett ställe står dom stolta och runda, hårda och alldeles rosa...lite sådär utanför men inom räckhåll och bara ber till mig att ta mig, sätt mig i en vacker vas och njut! Så vem kan stå emot...inte jag!

Ha nu en riktigt skön lördagsmorgon, baka lite scones, lägg på ett extra lager citronmarmelad och NJUT!! För det är ni värda!

Då var det fredag igen och visst längtar man till lediga dagar och slö och slapp men jag blir också ibland så rädd för vi suktar bara framåt hela tiden. Man tänker och hoppas på helg men den rusar iväg i 200 knyck och sedan är det måndag och tisdag och....tillslut som på en nanosekund sitter man därigen och det är fredag....Självklart finns det veckodagar som jag längtar till också, nåt kul på jobbet, efter jobbet....men DEN känslan är inte för det mesta så befriande som ja, just....fredagskänslan....Håller ni inte med....men när jag tänker efter så har ju ännu en hel vecka gått från vårt liv....ett stressande hit och dit och vecka 8 år 2012 kommer faktiskt aldrig mer tillbaka....visst kan det vara skönt när vissa skitveckor går snabbt men även just den veckan kommer aldrig igen....2011 kommer aldrig igen och visst finns det tid från det året som man kunde utnyttjat på ett bättre sätt men....ibland vet man ju liksom inte bara hur...när man planerar framåt....önskar sig mot helg....mot vår....mot sommar och tiden bara rinner iväg.... MEN nu ÄR det faktiskt fredag så njut till fullo mina vänner....för det gör jag!

Royalist eller inte så välkomnar jag den lilla prinsessan till världen! Har liksom aldrig direkt förstått diskussionen om ett kungshus eller inte för för mig är det så självklart att vi har en kung och drottning i vårt land. Vad är felet med det? Jo visst dom kostar en massa pengar men så är det ju...nu har vi det så och då får svenska folket gilla läget. Jo, kung för en dag eller 2 tackar nog ingen nej till men, dag efter dag, år efter år av påpassning, media, skandaler, oprivathet...finns detta ord?.....kan nog inte locka många och när vi tänker efter, ser bakom allt glitter och glamour som säkerligen ändå inte glimmar så starkt....så vips blev inte kandidaterna så många. Jag tycker vi skall vara stolta för den tradition som vi har, vårda den väl och försöka förstå att det är vårt lands ursprung och historia....gilla eller icke gilla....men välkommen är hon den lilla sessan!

Vet inte om ni kommer ihåg den danska serien Nikolaj och Julie som gick för en del år sedan? Nog den enda serie som jag någonsin slaviskt följt och som jag riktigt saknat! Fick hem alla avsnitten för ett tag sedan och har nu plöjt igenom alla och som jag minns var den lika bra denna gång. Likadant gäller den romantiska filmen You got mail....hade den på VHS men nu ligger den hos mig i ett lite moderna format och är redan sedd 2 gånger! Skulle nog kunna se denna 1000 gånger till, sitter och njuter av den lilla bokshopen, atmosfären, känslorna och ja, allt! Nu har jag ju 2 sådana här filmer till som jag har sett i mängder men aldrig får nog av och dom är ju såklart....Pretty Woman och Notting Hills....och ja, jag har en till...men jo, romantisk men kanske inte världens hippaste...men jag sällar ju mig ändå leden så vad katten....Sound of music!! Kan nog varenda replik i denna film! Vad fastnar ni för? Vilka är era feel good filmer?

Så har vi startat veckan i rejält upptempo....möte 8.30, 9.00, 10.00, 11,00, lunch, ja en riktigt gourmet sådan bestående av yoggi och musli, möte 14,00 och 14.30...phu....men måndagen gick i rasande fart och nu har vi landat i hemmet efter lite träningar, pulkaåkning och middag med hemmagjorda hamburgare och tillbehör. Småtjejerna myser i Agnes säng och Jonas tog sig en löparrunda. Mamma och pappa har haft tjejerna idag och dom hade kost sig ute i pulkabacken med massor av åk och gofika. Härlig kvalitetstid med mormor och morfar! Helgen var som vi önskade...relativt lugn med besök i ishallen för påhejande av kusinerna som spelade match och sedan lyxmiddag på Sjuhalla! Eftersom jag inte är känd för att hålla mig vaken särskilt länge då jag sätter mig i soffan hann jag inte se alla bidrag i Melodifestivalen men vad gör väl det, tänker jag efter alla recensioner man fick till sig i media....Hahaha....tja, vad ska man säga... har hört Ranelids "fantastiska" bidrag som tja, vem som helst skulle kunna gjort bättre...Ju knäppare desto bättre tycks det som....

Denna fina tekopp från Gustavsbergs Porslin hade gärna fått hittat hem till min koppsamling, kostar ynka 690 kr :)

Grrr, som taggtråd river det i halsen denna morgon och jag känner mig täppt från topp till tå....Inte skall jag väl bli förkyld igen....Ja,ja face the fact och koker nu ett stor kopp rykande te, hämtar mysfilten, sätter på You got mail och myser en mörk, lugn, tyst stund i soffan innan lördagen kickar igång. Lovisa åker med Örloggstadens A-lag och spelar i Husqvarna, Märta laddade hela kvällen igår för fortsatt lek med Malou och söta Agnes kom hem från disko och var så trött så hennes enda ord var nu lägger jag mig i soffan och somnar....

Ljusare tider...

nalkas och det är en fröjd när man åker hem och det fortfarande är ljust! Det får mig att må bra och att längta än mer till kommande tider.... Men snön som fick ett tokspel och dinglade ner är visserligen vackert vit ännu men regnet som tänks komma in i helgen kommer göra allt slaskigt, blött och blää...Just nu har jag mycket som jag funderar på och som jag inte alls känner mig direkt bekväm med. Ibland blir det sådär att man i ena stunden känner att man gör rätt och utifrån den känslan handlar men som den grubblare jag är, inte alltid är nöjd med efteråt. Oftast vet jag att det ändå blir alldeles rätt och riktigt det jag gör men jag är och kommer alltid förbli en känslomänniska och jag har den ibland negativa egenskapen att: -Det fixar jag, det löser jag, det gör jag..... och man blir då dum mot sig själv för egentligen kanske man inte fixar allt.....kanske inte till direkt utsatt tid eller på bekostnad av mig själv....och mina nära. Men vi människor är olika och jag är som jag är och gör mina val och får ju ta ansvar för det givetvis men ibland (om inte ofta) hade jag önskat en liten rosa söt ängel eller kanske för att fatta allvaret en liten , okej då, rosa djävul sittandes på min axel för att stoppa mig när jag gladeligen säger jag och javisst till det mesta! Att säga nej, ligger inte för mig helt enkelt och många är gångerna när jag i efterhand bannar mig själv och lovar att nästa gång, ja då står jag rak i ryggen och basunderar ut ett stort NEJ! Har det ännu hänt? NJAAA......men jag skall bli bättre, det lovar jag mig själv!

Och det största hjärtat går till.....

....mina fina små prinsessor för att ni med er närvaro gör mitt liv komplett...ni får mig att skratta, att gråta, att vara stolt, att andas in och ut och att räkna lååångsamt till 10 och för att ni får mig att älska helt kompromisslöst!

....min man som står ut med pedanteri, tjat och gnat, en soffsovande (och då menar jag sovande, helt utslagen med vidöppen mun och dreglandes) fru minst 7 kvällar av veckans 7!

....mina underbara föräldrar (tja, mammas tjat kunde man ju ibland få slippa men så är det väl att vara mamma fullt ut) som ställer upp i vått och torrt och alltid finns där inte bara när det behövs utan alltid, alltid....

....mina syskon (med familjer) för att ni 2 just är mina syskon och för att jag även här vet att ni alltid finns som en grund att luta sig mot och även om vi är olika som syskon sig bör så betyder ni så mycket för mig....

...min mans familj som vi tyvärr träffar alldeles för lite men som vi vet finns där när vi behöver!

...mina vänner och de flesta som jag känner...ingen nämnd, ingen glömd...ni vet vilka ni är och jag uppsakttar var och en för era egna egenskaper....

Till Er alla önskar jag en riktigt härlig ALLA HJÄRTANS DAG!!

Hela världen slås av häpnad denna morgon då nyheterna formligen spottar ut gång på gång nyheten om att Whitney Houston har avlidit.....endast 48 år....som om ingen i hela världen skulle någonsin haft tanken att detta skulle kunna hända..... Nej, jag menar absolut inte på att förnedra en avliden individ, och i sammanhanget en mycket stor, fantastisk sångerska, skådespelerska, medmänniska, mamma, kvinna MEN på sättet som detta basuneras ut gör mig illa till mods, ledsen och sorgsen. Helt plötsligt lämnar en människa enorma tomtum (enl bla TV4) och då tänker jag att fy, vilket hyckleri. I hur många av dessa tomrum förutom förhoppningsvis hos hennes nära och kära, finns den rena känslan av en ikon? Alla vi som var med under hennes glanstid håller säkert självklart med om hennes storhet men nästan lika många av oss ju inte brytt oss det minsta om henne sista åren, lika många har rynkat på näsan åt hennes leverne och lika många hade avfärdat hennes bedjan om pengar på gatan om vi inte vetat vem hon var! Det är lätt att vara stor när man är på topp och när man är borta. Det är det som gör mig sorgsen idag.

Mmmm...

Bild Hildas Hem

En nybakad sockerkaka och en rykande kopp te kommer säkerligen att lyfta upp min dag! Här skall bakas idag. Och kommer då osökt in på en liten historia som kan vara värd att dela med sig....Jag satt som sekreterare i en mycket mansdominerad styrelse för många år sedan och som kvinna där förstår ju alla vem som hade uppdraget: FIKA. Vid ett tillfälle skulle jag göra mig till och smälla ihop en sockerkaka, ja, kanske för att imponera eller helt enkelt bryta Gille-kakornas tristess.... vem vet. Knappt om tid och kakan in i ugnen, fullt påklädd stod jag där och sitrrrade in i ugnen för att snabbt slita till mig formen och iväg när klockan pep! Tja, kanske inte världens bästa drag men tiden var knapp! Glada tillrop blev det i allafall när jag kom till mötet och det fortfarande rök från kakan och en ljuvlig doft spred sig.....tills vi skulle fika.....och stjälpte upp kakan som nästan formligen rann ut över bordet....Tja, den korta sponsorpausen för Gille var snabbt över och alla såg lugnade ut nästa gång jag klev innanför dörren...lika tidspressad men dock med köpta kakor med mig!

Sökes: Motivation och inspiration...

Inget är omöjligt...tydligen :)

ja, i en stor portion, tack! Så det räcker till att ta mig i kragen och börja promenera varje dag, ta mig till gymmet, ta tag i alla mina projekt som ligger mm och just där, där sista tanken på vad man borde göra poppade upp, blev jag så trött och gjorde ingenting! Jag som inte brukar att tappa lusten så lätt hinner inte ens nästa fånga lusten förrän den flyger iväg! Och vad kan jag skylla på.....tja inte ens det kan jag sätta fingret på och begripa men lugnt konstatera att så är det! Alla dessa motiverande och peppande samtal jag har i mitt jobb och så kan jag inte hitta dit själv? Hm, gör mig irriterad och arg och såklart, då...blir jag ju inte direkt sporrad för lite jäklar anamma saknas också just nu.... GRRR, som jag tjatar mig till leda på jobbet om vem kan påverka dagen, vem sätter gränserna för hur jag mår, hur når jag dit där jag vill vara men ännu inte är.....snacka om att inte leva som man lär! Nu har jag i allafall fått gnälla en stund, här och nu på morgonkvisten, bara jag vaken i huset så nu tar vi tag i dagen och gör den till en luftfylld, mysig och lugn lördag!!

Lite sen hem från jobbet så här en fredag....men vad gör man väl inte för att få en medmänniska att må lite bättre en liten stund i allafall! Här och nu...kan jag vara otroligt glad och lycklig över att få må bra, ha mina nära och kära inom kramavstånd, ha en fast grund att stå på när man trillar dit, oroar sig över minsta sak, blir ledsen, behöver stöd eller bara en liten bekräftelse på att man faktiskt är bra som man är. Jag tror ofta att vi inte tillåter oss att slå oss för bröstet och öppet erkänna att vi är bra som vi är och att vi duger bra så...Ibland är egoism inte bara ett skällord utan en nödvändighet för att komma vidare och utvecklas!

Ha en riktigt skön och mysig fredagskväll och njut, njut, njut!!

Så sänker sig kvällsstämningen i huset och småtjejerna ville somna i soffan, Jonas och Lovisa har tränat innebandy och jag har fejat runt och städat hela huset så allt är klappat och klart inför helgen! Fullkornslasagnen nyss uttagen ur ugnen och det doftar ljuvligt! Känner mig riktigt nöjd faktiskt och på schemat står bara att lägga in en tvätt till så kan jag med sjunka ner i soffan och slappna av. Fredagsmyset står för dörren och jag hade tänkt vi skulle göra något gott med kyckling i morgon. Någon som har nåt gott recept att dela med er av?

Ha en skön torsdagskväll mina vänner!

Så är det torsdag och endast en dag till helg!! Visst borde man inte hela tiden längta till helg för det är ju roligt att jobba och det är roligt att vara där men det är ju skönare när torsdagskänslan lägger sig och man vet att i morgon, ja då går jag till jobbet med lite lättare steg och ser fram emot en mysig helg! Denna vecka har varit helt upp och ner och vi har haft både glädje och sorg. Men framför allt i den sorgliga delen känner jag en vördnad över livet och att jag fick vara med in i det sista. I sådana här situationer får man omedvetet tid för reflektion och tankar över hur stora/små vi faktiskt är i det hela och hur olika förutsättningar får oss att landa i vad vi blir och hur vi påverkar vårt liv! Vår mycket goda vän som nu återigen gått för att möta sin älskade efter ett halvårs åtskildhet och dessför innan 63 års äktenskap lämnar visserligen ett tomrum men även ett lugn för jag vet att dom nu sitter där igen, pussande varandra på kinden, hållandes i varandras händer och det är kärlek på hög nivå!

Och av den här tjejen...

Fröken Blund slår dank

....blir jag helt tagen av tankar, språk, skrivstil och ordvrängeri (på ett totalt positivt sätt). En blogg från svart till vitt och en massa där emellan! Längtar alltid efter nya inlägg!

När jag läser den här underbara bloggen blir jag så GLAD!

Följ den!

Så det kan bli...

... ja, titt som tätt hamnar jag här....i bloggkoman! Alla är så fantastiskt duktiga på att blogga på, ge inspiration och fota sådär fint och zoomande och jag blir bara avundsjuk.... Funderade länge på en liten årskröninka över 2011 som man ser hos många av er andra men så föll det nog på..ja, februari! Huu, jag blev så deppad över att inte ha mer kontroll över vad vi gör med vårt liv.... men så tänkte jag att det var ju tur att jag i allafall inte hade några stora hemska minnen från året utan att det mer, ja, bara flöt på...då....som nu! Sommaren spenderades ju på resande fot i 3 varma, sköna och lata veckor och det får vi ju leva på tills nästa värmebölja drar in....vilket i dagarna känns långt borta då termometern visade -21 grader i lördags morse! Men, men visst vill man gnälla över vädret som om hela befolkningen drabbats av årstidsdemens....visst snöar det och är kallt på vintern, visst grönskar det ljusgröntkrispigt på våren, sommaren hettar och på hösten singlar löven så hör vi upp allihop! Snart blir det varmt, ljust och grönt igen!!

Morgonfotograf

Ja, som ni vet är vi ju morgonpigga i vår familj...ja, då menar jag alla utom en...inte svårt att förstå vem då vi i endast har en av det könet i vår familj...ja, om vi inte räknar med Messi då ...mycket viktigt för Märta! Och det är ju just lille Messi detta inlägg handlar om. I soffan, med mitt rykande te, bok och Tv:n i bakgrunden hör jag Märta bli argare och argare i sitt rum. Till slut hör jag henne skrika:- Men skratta då Messi, jag tar ju kort! Tilläggas ska ju att Messi är en liten kinesisk dvärghamster, Märta ingen mästerfotograf och klockan 05.35! Härliga onsdag här, jobbveckans mitt och nu räknar vi ner till helg!

Ha det gott alla!!

Fågelkvitter, porlande vatten och ja, ta mig tusan så har vår jasmin fått små gröna skott! Dessa upptäckter skedde i helgen när jag var ute på en helt ljuvlig morgonpromenad runt Trantorp/Skärva. Solen sken fram och fåglarna kvittrade på...i början av januari!! Inte konstigt om vi blir rejält besvikna om och när snön börjar att falla och allt som, visst... blir väldigt vitt och fint till en början...lägger sig ner och slumrar till ro igen! Vi blir minsann lurade så in i norden på att våren bara står runt hörnet och man börjar släppa fram alla känslor om sol och värme....ja, värmen som inte ännu egentligen har försvunnit. Alla vårkänslor tar nästan över flera månader innan risken är över....Ja, risken med stort S...snön!! Ok, här har ni säkert redan förstått att jag gärna hoppar över snön. Är ingen snöälskare alls...jo, ja kanske om jag får ha några minusgrader kallt, hög luft och strålande vintersol. Och då menar jag bara liiite snö, inte alls så det ens är värt att ta fram snöskyfflen! Och som sagt bara om jag får bestämma!