Ja, här sitter jag som en tomat i fejjan, men inte för att det är något som är speciellt pinsamt men däremot för att vi igår spenderade heeela dagen på olika fotbollsplaner och fastän att det blåste så in i baljan så sken solnen på våra vinterbleka ansikten. I bilen hem spände skinnet och pannan gick inte att rynka minsann.....idag när jag tittar mig i spegeln ser man ut som ett stoppljus. Men, men med det blir ju faktiskt stegen mot riktig vår och sommar ett snäpp närmre... Härligt! Gårdagen började med samling kl 8 för avfärd mot fotbollsmatcher i Lyckeby för Agnes och hennes lag! 2 vinster och en oavgjord match blev det och vad duktigt dom spelade! Har under innesäsongen utvecklats jättemycket och blivit så stora! Runt Donken (som jag nu förstår alla kallar MC Donalds, ja i allafall om man är fjortis...)för lite lunch innan bilen fortsatte mot metropolen Saxemara, där Märta spelade sina första matcher!! Och Herre Gud så söta....små 5-6-åringar som alla sprang runt bollen, sparkandes varandra lite överallt, en del helt ovetandes om att dom är på en fotbollsplan, endel riktigt lirandes i Zlantan-stil men ack, så söta!! 3 förluster men lika glada för det!! Från den planen till nästa plan och Lovisas tur att spela seriematch! Vinst mot Ronneby och sedan var det bara att åka hemåt för lite soffmys! Trötta, hungrig och röda i ansiktet satt vi i soffan och bara mös! Idag blir det minsann till att ta lite ledigt! Det är vi värda.

Kämpa för varenda unge! Varje dag, året om kränks och utnyttjas barn medan omvärlden tittar på – eller bort. Så skulle det inte behöva vara. Alla har vi ett val. Antingen gör du ingenting – eller så gör du någonting. Tillsammans kan vi förändra förutsättningarna för miljontals barn världen över. Det går att skydda barn mot våld, övergrepp och exploatering. Det går att ge dem trygghet, utbildning och mat för dagen. Och det går att befria barn från ett liv som soldat, gatubarn eller prostituerad. UNICEF, världens ledande barnrättsorganisation, finns på plats i regeringskorridorer, slumområden, flyktingläger och avlägsna byar och arbetar dygnet runt för att ALLA barn ska få den barndom som de har rätt till. Det handlar om så självklara saker som till exempel rent vatten, vaccin mot dödliga sjukdomar, bra hälsovård, skola och skydd mot våld, övergrepp och diskriminering. På unicef.se kan du vara med och kämpa för varenda unge, eller sprid budskapet du också genom att blogga, twittra eller "facebooka" om barns rättigheter. Vi kanske inte kan förändra världen idag, men allt stort börjar med något litet. Du kan göra större skillnad än du tror. Ps. Vill du gå med i vårt nätverk bloggare för varenda unge - läs mer här!

Söndag morgon, tyst i huset, dimman utanför och allt är så lugnt och stilla...alltså en riktig söndagsmorgon. Och visst är det konstigt det där med känslor för hade jag suttit här, med samma förutsättningar, samma tid och samma plats men en lördagsmorgon så hade det hela känts helt annorlunda...i allafall för mig....inte säkert för dig....men.... För mig hade det känts mer spirande, förväntansfullt och positivt. Nu menar ju inte jag att söndagar är allt igenom tråkiga och negativa men min känsla är mer upprymnd en lördagsmorgon än som den här, en söndagsmorgon...Klart helt en egen inställning men dock en verklig sådan. Jaha, vad bjuder då denna dimmiga söndag på i Familjen Medin? Jag skulle gärna åkt till Loppisen i Ronneby en sväng, skuttat in på Cafe Mandeltårtan som den morotskakefantast jag är och suttit där en liten stund och knaprat, ut i trädgården får jag fortsätta min planering med sådd och rensning, lillan i familjen ska och "Bobbla" då kompisen firar sitt kalas i Bowlinghallen, maken renoverar i källaren, mellantjejen ska leka med kompisen Maja och Lovisa har sovit i stan. Grillning står på schemat, planering inför kommande vecka och en långpromenad hade inte varit på tok att hinna med! Vi får se, kanske jag bara grottar ner mig i soffan, tänder ljus och läser en bok och dricker baljor av te....jo, säkert...drömma kan man ju.....

Och hur man än vrider sig så har man ändan bak..... Och ibland blir allt bara hur fel som helst oavsett vad man gör och inte gör....Nu bestämmer jag mig för att lägga allt som blir fel på en göra-fel-hylla och i en vacker låda för även om det ibland svider att man inte kan få allt tillrätta så får det bli en riktig och viktig erfarenhet att bära med sig. Vi människor kommer alltid att förvåna varandra på olika sätt med handlingar och ord så ju mer som faktiskt finns på den där hyllan, ju mer erfarenheter har jag med mig och bättre rustad blir man inför nästa gång något tråkigt händer....

Ja, då far vi väl då!

Häng med, hoppa upp så far vi en runda....Med sjalett runt huvudet och ja, min är så fin, så röd och vitprickig och kvasten...ja, kvasten är finaste deluxmodell, vit och skinande efter att ha fått sin årliga polisch som bara kvastar kan få....Där bak, där sitter katten och heller inte vilken katt som helst utan grannens fula, randiga, bajsa i alla andras trädgårdar utan sin egen katt, så varför den fick följa med är inte svårt att räkna ut...näpp, den hänger definitvit inte med tillbaka...end of that problem....vad vi säger till grannen får jag klura ut på tillbakavägen....Kaffekitteln är ju inte heller min favvogrej då kaffe för mig inte fyller samma aromatiska upplevelse som för många andra men eftersom kvasten är av modernare slag finns det eluttag och vattenbehållare så jag skall minsann inte behöva vara utan mitt älskade te. Och kjolen, ja kjolen som skall fladdra i vinden när jag far fram genom molnen är preparerad med insydda varmfodrade mamelucker så kallt, nej det blir det inte för mig....och för säkerhets skull bad jag snällt (för det måste en häxa vara) fabrikören att just i min kvast lägga in lite värmeslingor så att jag som den sjuksköterskehäxa jag är undanröjer alla risker för en liten urinvägsinfektion. Ja, så sitter jag ju där och far över alla era hus och tänker att där sitter ni och har det bra, äter och myser och njuter på det sätt som jag önskar er alla! Så mina vänner...en riktigt Glad Påsk och på återseende!!

Då var premiären avklarad! I bitande, iskallt soligt vårväder tog småtjejerna och jag vår första glass på Glaciären och som vanligt var det supergott! Alldeles för mätta och belåtna åkte vi hemåt, plockade lite björkris på vägen och väl hemma gosade vi i soffan med nylånad film. Påskmys! Jonas har varit på företaget i Danmark några dagar och väntas hem inom kort! Väl saknad av dom små då dom inte setts sedan i fredags morse! Vi hade en riktigt kort date mellan 23 på söndagen tills måndag morgon 06.00 då han åkte igen men såklart saknad av mig med! Nu stundar snart en lång skön ledighet för hela familjen och den skall vi minsann försöka utnyttja till max för både trädgårdsjobb, renovering, mys och tid tillsammans. Kan behövas rejält efter slitiga veckor då helger och all tid efter jobbet fylls av träningar, matcher, städning, tvätt, köra hit och dit, planering och logistik! Kan inte nog tacka mamma och pappa för allt som dom ställer upp för oss med!! Ni är guld värda och vi hade aldrig klarat oss utan er!!

Tankeverksamhet

Ibland känns endel möten inte sådär klockrena som andra och idag var ett sådant...nej, absolut nej...inte för att jag i min vildaste fantasi tror att alla möten skall gå min väg eller alltid sluta bra men såna där möten som sker och där man får känslan av att vad jag gör, säger, försöker förmedla på ett eller annat sätt inte går hem. Ibland är det ju bra för vi kan alla behöva tänka både en och fyra gånger innan man tycker det känns rätt men när man känner att mot motparten är avigt inställd redan innan, ja, då är det inte lätt. Kanske överdriver jag, kanske har jag rätt, vem vet men jag känner mig kränkt och undanskuffad och visst, i det hela är det ju inte bara jag som är involverad men jag skriver för mig....Jag vet oxå att jag i alldeles för många saker engagerar mig lite för mycket och då jag oroar mig för något visar det sig oftast att det inte var så farligt. Jag känner mig rätt väl och kan säga att jag i många fall är mycket kritiktålig men när jag inte får chansen att få en rimlig förklaring till vissa saker blir jag...grrrr.... Nu låter jag detta rinna av mig och lägger inte mer energi utan ser fram emot hur bra allting kan bli och lägger fokus till att bli en del i det hela!

Design Royal Copehagen

Ljuvligt fina ägg så här till påsk får gärna flytta in hos mig!

Barnens Lekland

Egentligen är jag ju helt emot sådana här små inrättningar såsom det jag nu snart tillbringat flera, flera timmar på men jag kan ju inte annat än faktiskt tycka att det fyller en funktion, även om aktiviteterna borde kunna göras i skogen, i trädgården och lite var på andra ställen.....men aktörerna som svettas, klänger och ömsom skrattar och nån här och där fäller en liten tår gillar ju det faktiskt...och varför skall då jag som ju bara är åskådare värdera deras glädje och lägga mina värderingar till grund för att inte åka hit. Nej, man är ju inte sämre än att man kan ändra sig :) och jag har ju faktiskt i flera timmar förenat nytta med nöje och kunnat jobba och vara sisådär lite ledig på samma gång! Lunchen avklarad, fikat hägrar och sedan bär det hemåt. Påskveckan ringer på dörren, harar hit och dit, ägg som skall fyllas, gömmas och ätas upp och en liten längre ledighet stundar!! Den skall jag ta till vara på med familjen, ladda batterier, påta i min trädgård, fixa i växthuset och bara vara...så mitt hopp ligger till en sol som kan få stråla dagarna i ända och en himmel klar som korvspad.....hmmm...har ni tänkt på att korvspad alltid är grumligt....eller har jag missat nåt?