....jodå, framåt i allafall! Lite trögt sista dagarna för jag har en envis hosta och förkylning som inte vill ge sig och jag känner hur det väser i bröstet när jag är ute så lite lugnare har jag tagit det....men, men, envis som få är man ju så det kommer säkert att gå vägen...vi hoppas och tror! Sommaren närmar sig med stormsteg men vädret hänger ju inte med! Känns som även där var en liten seg förkylning som håller tillbaka. Hoppas och tror, på allavis även här då, gör vi ju att det vänder och att i nästa vecka värmen och solen strålar i kapp. Skolavslutningen går av stapeln och sommarlovet hägrar. Den blomstertid skall sjungas på fredag och mina ögon tåras som vanligt. Det är något riktigt speciellt med den dagen och jag tänker på mina egna avslutningsdagar, nya fina sommarkläder, fin i håret, en otrolig stor längtan om att få vara fri, sommarlovsmorgon på TV, lugn och ro, bad, glädje och en totalt avsaknad om vad som komma skall när sommarloven inte längre finns....och så skall det va! Självklart har alla barn rätt till den känslan! Jordgubbstårtan på kära systers altan, middag ute med bästa vännerna...kan det bli bättre?
