Oj, vilket rabalder den här Melodifestivalen skapar runt om i vårt land! Och jag som sedan många, många år slaviskt följt denna kan ju inte sticka under stol med att det är något specielt med detta spektaklet och på ett positivt sätt. Vi gnäller och gnäller om hur kan den låten gå vidare, hur falskt sjöng inte Danny (oops, min kommentar), Ranelid hit och Sean Banan dit, naken-chockar, tros-chockar, rumptafs...ja, listan kan ju genom åren bli enormt lång.....MEN vad gör det, bli lite upprörd, prata lite skit, hota med att aldrig mer titta, bojkotta kanalen....MEN acceptera detta faktum att den engagerar, berör, ger oss skratt, ger oss samtalsämnen, bringar in bra summor tilll välgörenhet och en hel del andra positiva tillskott också. Är man hyperallergisk, se till att gå i ide några helger....kommande veckor...ja, varför inte några månader så skall ni se att risken för allvarliga reaktioner är över....kan hända någon liten slagdänga på Svensktoppen så där ett par 1000 veckor men det är ju en frivillig inrattning på radion. Jag tror att det som berör både negativt och positivt finns en mening med även om det är så "banala" ting som Melodifestivalen. Nu skall fröken duktig inte alls sitta här och verka präktig för det berör mig med, jag skrattar åt (Sean Banan för hanär ju bara bästa med ett leende upp till öronen), jag pratar om... så jag är inget undantag från "expertpanelentyckasigvetaprecisvadsomärbäst" men jag erkänner det! Hela, ja hela dagen igår gick både Märta och jag runt här hemma och t.o.m på stan och sjöng Ranelids bidrag....ja,jag vet att jag totalt dissade denna efter hans omgång men efter cd rullat några gånger med den....hör och häpna...ja, kanke bara därför man slapp se honom....så är den faktiskt inte alls dålig.....Ni ser, kritik både positiv och negativ i samma andetag! Det tar sig!