...vill jag dela med mig av och har ni nu inte tid den närmsta timmen så sluta redan nu, men om ni är lite trötta och tunga i benen idag och inte själva tar er ut på en tur så häng med! Jag gör jobbet åt er.....
Så fort jag stänger dörren till den lilla vita tegelbyggnaden så börjar min tankeverksamhet och jag bygger upp små historier som upptar min tid medans jag går och går....Denna dag börjar det redan med att grannfrun satt på sin altan och tog sin morgoncigarett, där i solen med morgonrock och jag tror, jag tror hon njöt.....för annars är det ju slöseri med tid och pengar.....
Ute ur vårt område börjar den långa cykelvägen som man för några år sedan blev färdig med och den är bra, ja jättebra för den sluter en lång och skön runda från hus till hus....ca 1 timmes promenad....Efter en liten sträcka kommer man upp för en backe som får mig att tänka på Ronja Rövardotter för det är berg på bägge sidorna så man får känslan av att gå genom Mattisskogen och att 100 rövare snart hoppar fram och dansar och sjunger..med Skalle-Per i mitten och Mattis omkramandes honom.... Så snart man hunnit upp så händer det.....solen bara spricker fram och man får sån lust att bara stanna upp, stå mot bergsväggen och värma hela ansiktet och kanske t.o.m göra som alla fjortisar och vända på telefonen (behövs nog egentligen inte vändas på men vad vet jag) och ta ett kort på sig själv(fast utan spegel och alla konstiga poser) inte för att visa er hur snygg jag var i mössa och med kisande ögon utan bara för att visa hur jag njuter av stunden.... Jag njuter ända tills jag med skräckslagen blick läser vad någon liten iderik människa skrivit med svart text på ett träd: -Penis! Vänd dig om!...och mina steg ökas dramatiskt medans mina tankar spelar upp syner om vad detta egentligen menas med! Och jag tänker detta vore en syn för Gudarna, jag halvjoggandes här, jagandes av en penis! Och jag tänker att skogens troll och alla småvettar kommer skratta i hjäl sig..... Nerför backen i rekordfart och då öppnar sig fältet.....Helt vidöppna vyer med solens strålar letandes sig fram och bara man tittar blir man lycklig och bara man tittar lite extra noga ser man dimman som ligger en bit ovan gräset och bildar ett sagolandskap....och då kommer han...ja, inte den jag var rädd för att bli jagad av utan den äldre mannen med sin lilla trasselsudd hoppandes runt benen på honom, mannen som jag alltid möter på halva vägen, iklädd den gulaste, gulaste reflexjacka och kameran hängandes runt halsen, och han gör rätt, ja, verkligen för han stannar upp och fångar denna vackra bild av vår värld och får den med sig till sin värld och det är ju fint.....Men strax börjar den, mardrömsbacken som sträcker sig milslång, känns det som och jag hinner förundras över hur människor tänker när man blivit så där lite hungrig och åker inom ett snabbmatsställe och beställer sig lite mat och visst är det unnat dem men hur tänker man när man sedan bara slänger påsen och skräpinnehållet rakt ut i skogen till allmän beskådan.....Men på ett positivt sätt håller det mig tankesatt och helt plötsligt är backen slut...puh....och då kommer den cigarettrökande grannen i sin bil med sin man, klädda i likadana gröna jackor och är till 99% påväg till golfbanan för några timmars spel....
Lite senare uppenbarar sig det nya området och i ett bland alla likadana hus bor en glad tjej som alltid har tid för en liten pratstund, pigg och lite sådär positivt stirrig men man blir glad av henne, ja, det blir man....
Sen går det bara utför men på riktigt för efter uppförsbacken kommer nerförbacke och alla hus som står längs vägen som endel stått där riktigt länge och endel lite nyare och de flesta med nypanteringar på trappor och altaner och med små spirande minipåskliljor som säkerligen är köpta i handelsträdgården som nu kommer på höger sidan och där, där kan man gå och botanisera i allt vackert som finns.. Nu kommer en bil med en man i som jag känner och då tänker jag att han är hemma hos sina föräldrar med sin familj och hälsar på och mina tankar går till dagistiden då Agnes och hans stora pojk varje dag var tvugna att kramas och pussas hej och hej då som ett gift gammalt par och som grät floder när familjen skulle flytta från stan...ja, dom är stora nu dom små.....och då, då kommer mannen igen i sin lika gula jacka och nu med hunden en halv meter övan marken hängandes i kopplet för så går det när man är liten och lätt och vill fram fortare än man kan och när husse nu ler åt mig och vi samspelt tänker att nu är vi snart framme fast på var sitt håll och vi har fått en härlig promenad och det kan vi leva på resten av dagen så vill den lilla sudden bara hoppa upp och bli klappad och omtyckt.....Och snart...mycket snart kommer jag till den lilla bron som jag går under och som vi gjort til vår speciella kocko plats...för sedan barnen var pyttickor så har vi stannat upp där, skrikit kocko och lyssnat på ekot....men NEJ, där kommer den gamla mannen från området med sin lika gamla tax som inte alls hoppar som den lilla sudden utan mer ser ut som om man satt hjul på magen och nu drar fram honom...men, jag kan inte låta bli....piper fram ett litet kocko och ler glatt år mannen och förklarar att man blir ju så glad när det är vår.....mannen tänker vad han tänker och jag bjuder på det.....Det solgula trähuset står där och utan någon elak tanke om dom som bor där funderar jag på hur det kan komma sig att en renovering av en trapp kan ta 5-6 år??? Men vad vet jag som utspelar sig innan för dörren och inte har jag med det att göra men man kan inte låta bli att fundera.....Så når jag snart "ingången" till vårt område och där, några hus längre fram bor hon...människan som alltid finns där, alltid ställer upp utan att tänka på sig själv, hon fixar och donar och aldrig är det några problem...hon är värd sin vikt i guld (nu är hon lite väl mager så för att komma upp i rätt karat gångar vi med minst 3)..... och runt hörnet och grannens hus som säkerligen redan är på 4:e hålet, puttar, är nöjd och går vidare, så är jag äntligen på vår gata....och på vår gata finns det lilla vita tegelhuset med nummer 5 på och det är vårt! Där har jag trygghet (ja, inte bara för att det med stor skylt står på garaget att vi är skyddade av Securitas) utan att här finns dom jag älskar och där jag vill vara och här är jag lycklig!
Wow vilken härlig läsning
SvaraRaderaTack!!!