Och så skulle jag vilja berätta för er om en tjej, fast en lite ovanlig tjej som saknar en liten del i hela kroppens fantastiska komposition men som å andra sidan blev belönad med en annan väldigt viktig komponent som många och åter många "normal" fungerande individer skulle behöva en liten skopa av och kanske en del t.o.m en grävskopa av. Och när jag känner att jag gnäller över ditten och datten och hatten och katten så ska jag baske mig skapa mig en egen liten tankebild av denna tjej. För henne finns det inga hinder, trots att vi kan se med blotta ögat flera stycken, för henne är livet härligt och underbart, för henne är ett problem något som alltid löser sig med ett stort leende och en kram. Varför jag just nu kom på mig att le och känna ett behov av att dela med mig av denna skatt var att jag idag körde förbi ett ställe som hon i veckan för mig talade om att hon skulle besöka med hennes "dejt" idag. Med världens stoltaste min skulle dom på sin andra dejt gå och fika och prata om allt som är så underbart, som hon själv uttryckte det. När jag har besökt denna tjej ler jag i timmar, för att hon ger mig en känsla av en sådan genuin glädje över livet så man blir bedövad. Ett liv som många skulle rynka på näsan åt och troligtvis i sin enfald inte ens kalla värdigt men jag kan lova att fast allt inte blir som det var tänkt och inte alla bitarna faller på plats som man vill så finns det medmänniskor därute som kan ge en så mycket mer i alla pespektiv än vad vi kan tro. Ett liv blir vad vi gör det till, oavsett kromosomer hit eller dit och har vi inte vett att ta hand om det på det bästa sätt vi kan och kunna dela med oss av omtanke och kärlek är våra "normala" liv inte i närheten av hennes! För mig är ett besök hos denna tjej inte ett jobb, nej, det kan jag lova....det är ren och skär egoism för jag vet att när jag går över trösklen till hennes lägenhet är det hon som hjälper mig!