Så är det torsdag och endast en dag till helg!! Visst borde man inte hela tiden längta till helg för det är ju roligt att jobba och det är roligt att vara där men det är ju skönare när torsdagskänslan lägger sig och man vet att i morgon, ja då går jag till jobbet med lite lättare steg och ser fram emot en mysig helg! Denna vecka har varit helt upp och ner och vi har haft både glädje och sorg. Men framför allt i den sorgliga delen känner jag en vördnad över livet och att jag fick vara med in i det sista. I sådana här situationer får man omedvetet tid för reflektion och tankar över hur stora/små vi faktiskt är i det hela och hur olika förutsättningar får oss att landa i vad vi blir och hur vi påverkar vårt liv! Vår mycket goda vän som nu återigen gått för att möta sin älskade efter ett halvårs åtskildhet och dessför innan 63 års äktenskap lämnar visserligen ett tomrum men även ett lugn för jag vet att dom nu sitter där igen, pussande varandra på kinden, hållandes i varandras händer och det är kärlek på hög nivå!