Inte varje dag är rosenrött även om man har semester och idag är en sådan dag som visserligen ser ut att bli fin men ändå är lite vemodig. Sedan vi flyttade in i vårt hus (snart 16 år sedan) har vi haft en otroligt fin kontakt med våra grannar på ena sidan. Ett äldre par som själva inte har några barn eller direkta släktingar i livet. På något sätt "adopterade" dom oss och vi har alltid kommit mycket bra överens. Sedan några år tillbaka ser dom mig som deras dotter och jag hjälper till med allt. Nu bor dom inte kvar i huset utan fick för 3 år sedan flytta till hemmet. Midsommardagen avled mannen och idag skall vi ha begravning för honom. I hela 67 år var dom gifta! Tillsammans några år till! Det är respektingivande och ovanligt för våra generationer som lätt släpper taget vid minsta motgång....Nu menar inte jag att alla delar på sig för lätt och i många fall är det säkert det enda rätta men jag tror att alla har sina med och motgångar och för att fortsätta så behöver man ha det! Man är inte gifta i 67 år om man inte har olika åsikter, blir irriterade på varandra, bråkar och blir sams för det tror jag inte på! För att få harmoni behöver man få andas ut, få respekt och visa sitt rätta jag i de situationer man behöver och endast då, tror jag, får man en sån stabil grund att stå på så att åren tickar på.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar