Vad har ni för höstkänslor? Jag har alltid tyckt att hösten och våren har varit allra mysigast. Hösten med sina fina färger, tiden att liksom krypa in och varva ner i livet. Tända lampor och ljus och bara vara. De senaste åren har jag känt av en annan stämning också, liknande vemod.... Alla ljus och allt kurande känns liksom inte lika mysigt längre. När vi pratade om det på jobbet sa någon att det beror på åldern och visst, det kan jag köpa men det känns ändå inte riktigt ok. Klart, en känsla av att allt går så snabbt har jag, vår, sommar, höst och vinter....Hinner man med att njuta av allt? Barnen bara växer och man kan ju knappt tro att man redan har en tonåring i huset. Agnes fyller snart 8 och lilla Märta sista året på dagis. Tiden bara går och jag får ibland dåligt samvete att jag inte tar vara på den mer och bara gör det som gynnar vår familj och mig själv. Men det finns ju måsten eller? Skulle bara vara skönt att veta hur ni känner och vad ni har för knep att "fånga tiden". Det är ju ett väl tänkvärt ordspråk som säger: Det är inte de dagar man levt som räknas som livet, det är de dagar man minns.....
Jag har alltid haft en sorts vemod/ensamhets känsla när höst och vinterrugg smyger sig på. Särskilt på vägen till jobbet (förr skola). Det är riktigt obehagligt och jag försöker njuta till max av de här sista fina, varma höstdagarna vi har nu! Visst tänker man att man borde lägga ALL tid på de viktigaste personerna som finns men det finns även måsten, tyvärr! KRAM
SvaraRaderaJa, man skall ta till vara och vara lycklig över allt man har runt sig men ibland är det lättare sagt än gjort! tack för din kommentar!
SvaraRaderaHösten med vackra löv, sol, klarblå himmel och kall luft- den älskar jag. Mörker, kyla, slask, klumpiga vinteroveraller och kängor och känslan av att våren aldrig kommer - det avskyr jag. Ibland tror jag att vi är för hårda mot oss själva och att vi kräver för mycket utav oss själv; för visst njuter vi och tar tillvara på allt fint vi har runtomkring oss och visst är vi lycklig och tacksam för otroligt mycket som vi har och som vi upplever. Det finns måsten och jag känner ibland som dig att jag får dåligt samvete för att jag låter så mycket går före familj, mig själv och det som betyder något. Men kanske är det en del av livet, kanske behöver det vara så för att vi faktiskt på riktigt ska kunna njuta av de där oerhört lyckliga stunderna som plötsligt infinner sig. En sovmorgon med familjen mitt i veckan, att dela kvällsmat med en väninna en onsdag när man är själv med barnen, stoltheten och glädjen man känner när mannen gör mål i hockey, underbara kommentarer från barnen, en riktigt lyckad dag på jobbet när man känner att man gjort skillnad, lukten av höst och vackra löv, doften av hav och sommar och så mycket mer! Det gäller bara att påminna sig om allt detta emellanåt när vintermörkret känns otroligt tungt....
SvaraRaderaLisa: TACK!
SvaraRadera