Nostalgisk

Kanske är det hösten, kanske är det mörkrets insmygande, kanske är det bara så att det är jag som blivit nostalgisk på "gamla" dar. Häromdagen hade jag ett samtal med min allra äldsta vän Petra. Ni vet en sån där vän som man under väldigt lång tid umgåtts med mycket och nära och som man med tiden och allt som kommer in i ens liv inte tappar men glider lite iväg från. En sån vän är Petra....Hennes förstfödda är min "lilla" guddotter (ok, nu 18 år!!) och henne har jag följt sedan några timmar gammal och nästa år tar hon studenten. Och med allt vad som kommer med dessa åldrar och "händelser" blir man åter påmind om sin egen tid som upptäckande tonåring och all dess innebörd. Vill ju såklart inte här berätta just vad som samtalet handlade om (rätt banalt faktiskt i den åldern, men iallafall tror jag inte huvudpersonen blir jätteglad då) men det gav mig tankar om hur tiden går och allt som händer under dess gång! Och när man nu själv har en liten ljuvlig varelse som tar steg efter steg in i minivuxenvärlden är det skönt att veta att man faktiskt blir visare och mer erfaren med tiden och att man kan vända besvärliga händelser till något positivt och utvecklande. En rätt stärkande känsla att ta till i en tuff värld för våra ungdomar och i nuläget en av mina viktigaste uppgifter som förälder. Tillbaka till Petra vill jag bara säga att även om man inte hörs eller pratas vid på väldigt lång tid så vet jag att jag till 100% alltid skulle kunna vända mig till henne och hon finnas där.....en sån vän är Petra!!